- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
106

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oss och lifvets i dunkel höljda tafla belyses af evigbetens
sol — Herren Christus sjelf!

Nu skyndom till Versailles, ty decembersolen börjar
luta till nedergång. En egenhet i parken vid lilla Trianon
var den mängd stora blodbokar der funnos. Dess dystra gre-
nar med purpurröda blad påminde om allt det blod, som
flöt under några år i Frankrike och i första rummet deras,
hvilka lekande och lefnadsglada vandrade i dessa bokars
skugga. M. tycker ej om dessa träd; bland en mängd andra
må de taga sig väl ut, men intrycket är, som då man ser
en dålig menniska bland de vänliga och goda — man ryser.
Om det stora präktiga slottet, dess sköna målningår och
präktiga salar är af brist på förmåga att beskrifva dem
värdigt blott litet att säga. Se på Ary Scheffers Jungfru af
Orleans är vårt råd till konstälskare; och till älskare af grann-
låtsrum: betrakta noga den stora salen, der Ludvig XIV tro-
nade. Nästan darrande går man uppför den präktiga mar-
mortrappan, den hvilken folkmassan begagnade 1789, då
de grofva, ursinniga qvinnorna rusade in i den stolta, bleka
drottningens rum, dessa ståtliga gemak, der hittills endast
hyllningens och vördnadens uttryck återljudat! Kapellet
intresserade oss dernäst. Ofta hade Massillon och Bossuet
här talat sanningens väckande ord för döfva öron. Denne
skrymtaktige Ludvig, så orättvist kallad den store, intres-
serar en bra litet; hans sjelfviskhet och praktkärlek voro
så gränslösa, intet var honom heligt och värre blef det un-
der hans usle sonson. Dennes son åter, den ädle Dauphin,
dog i en af salarna, och hans som man tror i förtid afklip-
ta lefnadstråd, var ett af de många brott, hvars förfärliga
frukter drabbade barn och barnbarn. En svenska, An-
gelica Kaufmann, hade bidragit till tafvelgalleriets ökande.
Detta är ofantligt, vi bara gingo genom rummen och det
är tillräckligt tröttsamt; men porträttgalleriet bör man ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free