Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, sjön tar slut. Genom skogar, moar och ängar
flyter den lilla ån och försvinner i fjärran. Det bär uppåt
genom fur- och granskog, över bruna hedar med
högvajande ljung, som står i knoppning. Här och var i
den bruna ljungen, som snart skall skimra i ett
dunkelviolett ljus och lysa i blek rosa såsom ett återsken
från en aftonrodnad, skjuter den redan blommande
klockljungen upp sina röda tuvor. Den stora heden blir
bergig. Stora flyttblock ligga som jättekast. Stenåkrar
breda ut sin karghet. Men gulmåran stänker sitt
solsken över gråheten. Här lägger sig också backtimjan
som en röd bädd mellan stenarna och blåelden
flammar som svavelbränder i rösena. Snart övergå
backarna och heden i myrmarken. Här ligger ängsullens
nyfallna snö som ett täcke vitare än silvret i ån och
vitare än Sunnan-Pelles hår. Här sticker den gyllene
myrliljan upp sitt fagra huvud ur fattigdomens mark,
och en och annan försenad kärrspira reser där borta
på mon sin röda mast i höjden.
Men det blir åter fastare mark. Hönsbären, som ge
stark vilja åt männen och blossande mun åt
kvinnorna, lysa som röda koraller i ljungen. En och annan
solflammig, förtidig krösonklase glimmar som eldkol,
dem gummorna i Fröboke by tappat, när de nyss buro
bränder från spiseln till bäcken. De byka, koka, tvätta
och breda det vita linnet till tork på marken. På
avstånd ser det ut som om en skara vilsekomna måsar
från havet slagit ner.
Efter heden och myren tar barrskogen åter vid ett
stycke. I skogsranden lyser den gyllene blodroten som
en bortglömd solstråle. Den röda brudsporren väntar
att plockas och läggas i sänghalmen, på det att den
förstfödde må bli ett gossebarn. Plötsligt öppnar sig
den tunga skogen för lövängar och lundar av ek, bok
och björk, oxel och asp, dungar av hassel och vildapel.
Marken jublar av blomster. Luften är fylld av surret
från humlor och bin. I landsvägsdikena flamma
fackelros och tistel. I en backe mot söder står ginsten,
som kolar längst av alla träslag och hjälper mot
sorger, lik de eldslågor, som fordom slogo upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
