Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårdkasar och bål på krönet av åsar och berg. Åkrar och
fält med böljande råg, med susande korn, beteshagar
med den röda och vita klövern, med den gula
johannisörten, med rödklint och brudborste, blåklocka och
det vita brudbrödet, nödårens råg, stenrösen med
kungsljus och spåtistel, tattarens blomma,
stenmurade gärdesgårdar med åldrig mossa och blommande
gul och rosig sedum, kärleksörten eller fetknoppen.
Gamla bygator draga fram mellan gärdesgårdar och
stenmurar, där får och kor stå i klungor vid de grå
stättorna. Röda gårdar med blommande gulvita
fläderbuskar vid knutarna, väldiga lönnar, vilkas kronor
överskugga manhus, tun och stall. Ladugårdar under
halmtak, där huslöken växer och katten springer över
ryggåsen.
Mellan gårdarna ligga ängar och hagar. En ko
råmar, en kalv dansar. Där kommer ett par stutar
stretande för ett hölass. I aske och björke bräka får och
getter. En ung mora med uppvikt kjol och
uppkavlade ärmar går till brunnen efter vatten. På en äng gå
svettiga karlar och slå, och efter komma kvinnor och
räfsa samman de långa strängarne, som likna
strändernas våguppkastade säv. Från ett snår höres det
fräsande ljudet av en lie, som brynes.
Det är Fröboke by. Sju gårdar utom Brogård, som
ligger vid sidan. Från hällen i byns mitt ser man mot
väster den stora dalen med den vita kyrkan, med
gästgivargården längst ner, lik en herrgård med vita
gavlar och gröna knutar, med Marsjö och Tirsholm och
dalbyarna, med Klevens berg, de fyra sjöarna och
Stjärnarps hult, som ser ut som en jättes lövade hatt.
Men slätterna ned mot havsstranden, staden och det
stora havet självt kan man ännu icke se. För att med
blicken nå så långt, måste man upp till Ingmansbo
eller Högalt eller till Kannestens backar eller bestiga
det tredje Klevberget, därifrån Vår herre en gång steg
ner — på den tid, han plägade vandra här nere och
slåss med den lede, som titt och tätt kom lös.
En krokig och knotig, liten och halt bonde kom en
dag gående stora bygatan fram. Han kom från skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
