Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte kan ta gården och pengarna med, när han flyttar,
så att han har någon valuta för all mödan sin.
Ett stycke nedom Karl Persons gård låg Peter
Klingas. Peter Klinga hade varit soldat och gift sig
med en gammal änka och fått gården med änkan.
Äktenskapet är som döden, sade Klinga, det är inte
många, som komma väl förberedda. Därför är det bäst
att ta en som prövat, och så tog han änkan och fick
gården på köpet.
— Att gifta sig med en änka är som att spisa kall
gröt, sa Karolina, grannhustrun, ty hon räknade sig
själv till de varmblodiga.
Men Klinga lät sig icke avskräcka. Med en änka får
man både bord och bänkar, log han och sträckte på
sig, som om han vore en herrekarl. Gården var större
än Karl Persons, men alls icke så välskött. Klinga höll
på måtta i allt, både i fråga om att arbeta och samla
pengar. Han gnodde femton timmar om dagen under
sommaren och åtta under vintern, åt fyra mål om
dygnet, tog smör till brödet om söndagarna, körde i
fjädervagn till kyrkan och hade tre gillen om året.
En gång kom Klinga hem full. Gumman hans
grälade. Då tog han henne på armen och satte henne i
nässelhögen. Karl Person kom förbi och sporde,
varför käringen satt i nässelhögen.
— Allt tar sej bra ut i det gröna, till och med en
elak käring, svarade Klinga. Men när han vart nykter
igen, så gick han ut, knäppte ner byxorna och satte
sig själv i nässelhögen, sägande: Nu är vi kvitt och
vänner igen, för rättvisan har haft sin gång. Han var
en stor skämtare, Klinga, och god vän med Dansk,
Bårdaryds fördräng, som också var en skämtare.
Ned mot skogen låg Agaton Nilssons gård, Brösarp.
Agaton, det visste den virvelskäggige bonden, var en
smula trögtänkt, långsam och i huset styrde hustrun
Karolina. Och hon gick heller inte av för hackor. Hon
var som en vessla i alla vrår. Hon fejade och städade,
bakade och tvättade, slaktade och vävde, köpte och
sålde. Hon var god vän med knallar och handelsmän.
Hon körde själv till kyrkan, medan gubben satt bakpå
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
