Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skulle känna sig otrygg mitt i de täta gårdarnas
trygghet och ensam mitt i det brusande livet i byarna
på slätten. För skogsbonden har skogen tusen röster,
är bebodd av tusen fränder och vänner. Den är en
starkare vän än fjärdingsmannen och en säkrare fogde än
länsmannen. Bonden får slita ont i skogen, han får
arbeta som en träl, han får gå våt och eländig, han
kan knappast ta sig ut om vintern, han blir lurad av
timmerhandlarna och skojad av bolagen, han får
svälta och ofta på egen rygg bära barnets kista till
kyrkogården, men skogen är hans mor och han älskar henne.
När den storskäggige bonden därute på vägen
vaknade upp ur sina funderingar och från det samtal,
som han förde med sig själv under korta gester och
giktbrutna rörelser, blev han plötsligt bländad av den
solbelysta byn, som låg framför honom. Han kände
lukten av fläder och lavendel och av det nyslagna höet.
Han glömde bort sin monolog, stannade, sträckte fram
sin potatisnäsa, sög med tungan in tobakssåsen, som
rann i högra mungipan och utbrast:
—- Hundingen och tusingen ...
Han söp in den sköna doften, följde röken, som steg
som pelare ur de vita skorstenarna i byn, han
lyssnade till kon, som råmade, och geten, som bräkte. Allt
kändes fett och förmöget, tyckte han, till och med
röken och kobölet.
Han fortsatte stora bygatan fram. Där låg strax vid
vägen Karl Persons gård. Den var liten, men den var
som en trädgård. Han var en grovarbetare, Karl
Person, som slitit ut både sig och sina söner på myrarna,
tills han fått hemmanet skuldfritt. Och när han fått
gården skuldfri, slet och gned han för att få pengar
på banken, och när han fått två bankböcker, slet han
nu för den tredje. Bonden och fan är vid ingen vila
van, sa han. Han var snål, tyckte folk, ty han åt blott
två mål om dagen, och bägge målen voro gröt med
skummjölk till. När katten kom, svor han över, att
bonden skulle med svett och möda alla tusan djävlar
föda. Snart dör han av slitet och svälten, tänkte
gubben, som gick på vägen, och det är då synd, att han
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
