Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxblåsan fick snart ge upp försöken att få tag i
kamraten.
— Vänta du, tills det blir mörka kvällar, din
har-palt! Då skall jag slå både armar och ben av dig, och
det ska bara bli en våt fläck kvar!
— Töm oxblåsan din, så hon inte spricker! ropade
Pelle. Du skall slå armarna av mig, benen av mig och
göra den våta fläcken. Ja, alla goda ting är tre, men
Hin kan också räkna till tre. Vet du det?
— Sju som du skulle jag väl kunna klara, din lilla
råtta! Fattig är du, så du pissar bara vannet, men trut
har du som en pappersgoj a.
— Din ko går i råsen, Pelle! skrek Ficke Fan, och
så tog grälet slut med att Slickepotten allt vad benen
förmådde gav sig i väg efter den ko, som gick mot
flyet.
— Springa kan den attan tusan, men slåss gör han
som en höna, bröstade sig Kalle Oxblåsa och ställde
sig som en segerherre med ena handen instucken i
skjortvecket, alldeles som han i prästens Historia sett
Napoleon göra. Napoleon eller Napolibom, som
byskräddarn uttryckte sig, var hans ideal, ty om honom
hade prästen sagt, att han slog alla sina fiender.
—- Inte tror jag, du klår Pelle, om det skulle gälla,
sa Stig.
— Hör på Fröbokes lilletott! Du tycker förstås, att
du är nåt, för far din sitter i kommenalen! Som om
inte bonne är bonne och fä är fä och den ena lika god
som den andre. Min far kunde också varit i
kommenalen, om han velat, men det hundgörat ville han icke
ha, och inte jag heller.
— Du menar, att den får rosa sig själv, som har
elaka grannar? sa Stig.
Nu började de andra skratta. Kalles far var just icke
känd som ett slughuvud, men väl som en girigbuk och
illa tåld av grannarna.
— Den starke har rätten i näven, den rike i
lom-men, snäste Kalle, men då han såg, att han hade
flertalet emot sig, vände han ryggen till och gick bort,
toppade en fur och redde sig att göra en pluggbössa.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
