Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting undgick. Trasig och fattig var han som de andra,
men karsk och grisk och medveten om, att han efter
Kalle Oxblåsa skulle bli korpral för laget. Där kom
Anna-Lisa, vallflickan från Veka by, lintott, blåögd,
stursk och fager, beskyddad av Kalle Oxblåsa och
gärna sedd av alla de andra. Där kom Stor-Kajsa, som
vallade Skavbökes kreatur, en humlestör med en
kinesisk hårpiska på, grov i målet som en pojke och med
en pojkes fasoner. Hon var slängd i truten och visste
att ge svar på tal. Där kommo många andra.
När alla de tjugotvå vallhjonen voro samlade och
kreaturen en stund fått beta det gräs, som fanns, bar
det i väg längre in i skogen och högre upp i bergen.
Det dundrade i marken, det knakade i grenarna, luf ten
var fylld av råmanden och bräkanden, av pisksmällar
och hölandet från de tjugotvå vallhjonen. Vart man
såg mot skogsstigarna, såg man en här av horn. Vid
somliga av dessa hade bundits lövruskor för att korna
lättare skulle kunna jaga bort flugorna. Lövruskorna
vajade för vinden och gungade av gången. Det såg ut,
som om buskskogen rest sig och tågade upp för
backarna.
Efter en stund kom man till en ny betesplats.
Boskapen stannade och spridde sig. Vallhjonen samlade
sig med ögonen på skällkorna. Nu åts den första
måltiden ur de små knytena, och sedan började lekarna.
Pelle Slickepott var särskilt skicklig i att vissla. Han
kunde drilla och ljuda på åtta olika fågelmelodier,
härma humla och bi, sork och räv, gala som en tupp och
böla som en oxe. Han tyckte särskilt om att böla, när
Kalle Oxblåsa var i närheten. Men Kalle, som var
korpral för de andra och mån om sin värdighet, tyckte
icke om att höra Pelle spela oxe, ty han misstänkte,
och icke utan skäl, att det var en anspelning på honom.
När därför Pelle ett tu tre började råma och samtidigt
kikade på Oxblåsan, började de andra storskratta, men
Kalle vart ursinnig över denna vanvördnad, beslöt att
återställa respekten och rusade mot Slickepotten.
Denne vek rappt och smidigt undan och tog skydd
bakom Anna-Lisa, där han började härma tuppen.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
