Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälp. Den, som vägrade eller försummade detta, vart
ärelös bland de små vallhjonen. Sådan var deras lag.
Anna-Lisa lyssnade. Efter en stund hörde hon ett ljud,
som lät som ett holande. Hon holade igen och klev
högt upp i björken för att se bättre. Snart hörde hon
ljudet närmare, och plötsligen stod Stig hos henne.
— Var det du som kom, Stig? Flickan såg något
besviken och förvånad ut.
— Ja, Ägårdspågen och jag har letat efter dig. Men
jag visste, att det var jag, som skulle finna dig.
— Gick inte Kalle med då? Anna-Lisa såg alltmer
förvånad och besviken ut. Stig svarade rakt på sak:
— Nej! Så du har inte något för du går med honom.
Anna-Lisa rodnade. Hon svarade icke på den
förtäckta frågan.
— Men Ågårds-Pelle då? Anna-Lisa låtsade sig
plötsligen ha blivit mycket ängslig för Ågårds ottepåg.
— Han finner oss nog. Låt oss gå åt höger.
Och så började de driva korna ner åt en skogsäng.
Anna-Lisa log för sig själv. Hon hade lyckats villa bort
sin hjälpares något närgångna anspelning, och hon
gladdes åt hans stöd. Men snart blev Stig tyst och
språkade icke längre. Då gick Anna-Lisa och önskade,
att han gärna kunde börja fråga igen. Ty sådana äro
även de små kvinnorna.
När de med boskapen kommit över Lillmossen, tog
Stig Anna-Lisa i armen, vände henne mot sig och såg
med stora och forskande ögon på flickan, medan han
med hastig röst ropade:
— Håller du samman med Kalle?
Anna-Lisa tittade på Stig, men denna gång var
förvåningen mer äkta än spelad.
— Nu frågar du allt dumt, Stig! Det har du väl sett,
att jag går med Kalle. Det lät på Anna-Lisa, som om
hon menade, att han var alltför barnslig i sina frågor.
Hon kände sig ju två år äldre och skulle snart gå och
läsa för prästen. Nu tyckte hon också, när hon såg
efter, att Stig såg liten och barnslig ut. Stig kände sig
besvärad, och det blev en lång tystnad. De vandrade
efter kreaturen, som nu började hålla sig lugna.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
