Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kor, voro de borta. Fåren funnos bland de andra, men
korna stodo icke att finna. De andra vaktepojkarna
med Kalle Oxblåsa i spetsen hade i enlighet med
vallhjonens oskrivna lag lovat att hålla reda på deras
kreatur, medan de själva sökte efter Anna-Lisa och
hennes fä.
— Var är kreaturen? ropade på en gång Stig och
Pelle och vände sig till Kalle såsom den äldste.
Denne såg skadeglatt och hånfullt på de frågande.
-— Två dumskallar kan fråga mer, än tio präster
kan svara på. Skall jag hålla reda på ert fä? Vad attan
tusan ska ni då själva göra? En ottepåg ska sköta sitt
fä och inte löpa efter däkor.
Detta var att bryta den oskrivna lagen, och de andra
ogillade Kalles skadeglädje och arglistiga ord. Men de
sågo också generade ut och Lasse i Gatan, som näst
efter Oxblåsan var herre i laget, yttrade urskuldande:
— Ficke Fan är ute och letar efter dem.
Stig brusade upp.
— Ni får svara för detta, era ordtjuvar!
Lasse i Gatan rodnade.
— Ha vi gjort ett fel, må det ursäktas! Vi ska min
själ inte svika er, men du ska också ha tand för tunga
och plåt på hornen.
Pårten och de andra vallhjonen sågo ut, som om de
begått en orätt och svikit det trogna kamratskap, som
eljest rådde i kretsen. Ägårds-Pelle stod ännu och
kippade efter andan, så arg var han. Till slut fick han
luft:
— Det är du, Kalle Oxblåsa! skrek han med gråten
i halsen. Du är ett as! Du är Judas Iskariot! Du är
Bileams åsna!
— Det är ynkligt höra en lus hosta och en loppa
skrika, svarade Kalle överlägset.
Pelles harm gick över i raseri, spotten yrde ur
munnen, och fast han endast räckte Kalle till bröstet, knöt
han näven under hakan på honom. Kalle grep honom
om nacken som en kyckling och slog honom i marken.
Stig hade stått lugn och sett på. Nu for han, kvick
som en vessla, sin kamrat till undsättning. Han måt-
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
