Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade en stöt åt Oxblåsas käk. Det sjöng i Kalles
huvud, men han stod orubblig, huvudet längre än sina
båda fiender, som åter redde sig att gå till anfall.
— En mot en och två mot fan! ropade nu de andra,
ty sådan var den oskrivna lagen. Lasse i Gatan drog
Pelle i nacken och fick honom avsides. De andra slöto
en ring kring de båda återstående kämparna, som
redan rullade kring i ljungen, inbegripna i en tvekamp
efter alla de regler, som gällde för slagsmål i denna
bygd.
Kalle var flera år äldre och stor till växten. Det
fanns väl ingen i åskådar- och domarringen, som ett
ögonblick trodde, att Bårdarydspojken skulle klara
sig. Men Stig var hal som en ål och snabb som en fisk.
Den store Oxblåsa fick inget grepp om honom och var
dessutom trög i vändningarna. En gång under
slagsmålet var det dock nära, att Stig dukat under. Kalle
hade fått honom ner under sig och satt grensle över
honom, färdig att utropa sin seger, då Stig gled
undan. Han kröp under Kalles långa skänklar och reste
sig, innan denne var på benen, och kastade sig med
hela sin tyngd över sin fiende, fick honom omkull och
murade snabbt igen ögonen. Kalle gjorde fåfänga
försök att åter få övertaget; han kunde föga se genom de
svullna ögonen; och till slut låg han där och flåsade.
— Vill du ha mer? ropade Stig.
Kalle svarade icke. Den uppblåsta oxen låg där
besegrad. Stig hälsades som segrare. De andra
vallhjonen trädde nu åt sidan för en kort överläggning.
Därefter kungjorde Pårten, att Lasse i Gatan blivit vald
till ledare i laget, och att Stig skulle vara hans
ersättare. Från den stunden steg Stigs anseende ofantligt.
Men kreaturen voro borta. Det började lida fram på
eftermiddagen, och ingen tid var att förlora. Ficke
Fan kom tillbaka utan att ha sett det bortkomna fäet.
Lasse i Gatan kallade nu vallhjonen samman. De satte
sig i en ring på stenröset. Lasse satt i mitten på den
största stenen. Ficke Fan redogjorde för, åt vilka håll
han varit.
— Jag tror, att kreaturen gått till Högaryds
mos
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
