Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före honom besegrat Kalle Oxblåsa. Stig betraktade
Kalle. Han såg just icke så god ut.
— Om du kommer hit, Anna-Lisa, innan solen gått
ned, så väntar jag och Pelle här, svarade Stig och
kastade en triumferande blick på Oxblåsa.
— Du skall hålla dig till fäna dina och inte ränna
i skogen om nätterna! Natten är ingen människas vän,
skrek Kalle till Anna-Lisa.
— Och du skall hålla dig i kalvakätten i natt, för du
har fått däng i dag! svarade Anna-Lisa och såg med
förakt på sin forne beundrare.
Det blev som avtalat var. De tjugo vallhjonen
samlade nu ihop boskapen, och med Veka skällko i
spetsen tågade de mer än hundra oxarna och korna och
de mer än tvåhundra fåren och getterna nedför
lider-na. Marken skalv under den stora hjorden av kreatur
från nio byar, men luften var icke full av rop och
rå-manden som på morgonen. Trötta gingo kreaturen och
tröttare vandrade vallhjonen efter. Piskorna smällde
icke, blott hornen och lurarna sjöngo:
»Nu kvällas i bygden,
mitt fä driver hem.
Mor väntar med byttan,
och gröten står på eln.
Snart ringer stora klockan
och sola går ner.
Snart sover jag i sängen
och natten är när.
Gå på, gå på!
Det är kväll rätt nu.»
Skogen är full av sång. Skogen är full av
hemligheter. Men skönast är skogen mot kvällningen.
Därinne vid betesplatserna sutto Stig och
Ågårds-Pelle, väntande på Anna-Lisa för att ge sig bort mot
Högaryds mossar. De hade än en gång övervägt och
kommit till den slutsatsen, att kreaturen måste
finnas därbortåt. De väntade och väntade på Anna-Lisa.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
