Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De åto ur sina matknyten, vad som var kvar av
färdkosten. Ingen Anna-Lisa syntes till.
— Hon kommer inte, sa Pelle. Töser ska en aldrig
rätta sig efter. Det är bara tomt väder de snackar. En
tös blir icke längre vid ett tycke, än man kan binda
en hund vid en pölsa. Det har du väl hört drängarna
säga. Och Pelle, som gärna sade efter vad drängarna
sade före, tog en gravallvarlig och djupt erfaren mans
min. Som om inte han visste, vad fruntimren gick för,
som hade hört vad både bönderna och drängarna
brukade säga, när de talade om kvinnorna.
— Hon kommer, sade Stig. Hon bryr sig inte om
Kalle mer, eftersom han fick däng. Stig talade i en så
bestämd ton och med en sådan visshet i rösten, att
Pelle förvånad tittade på honom. Hur i all sin dag
kunde Stig försäkra detta? Inte kände han töserna
bättre!
— Tycker du om Anna-Lisa? sporde Pelle och hans
röst lät lillgammal men samtidigt nyfiken. Jaså, du
tycker töserna är snälla? Varifrån kommer alla elaka
käringar, om alla däkor är snälla?
— Tycker om? Sånt talar man inte om för andra,
Pelle! Men du kan vara säker om, att hon kommer.
Ett ord är ett ord, om också en vallpigas.
Ågårdspojken skakade misstroget på huvudet, men
motsade icke kamraten. Kanske visste han bättre. De
berättade nu spökhistorier för varandra, och vad de
hört drängar och pigor omtala, vad spelmän och
tiggare förtalt. Men tiden gick. Veka vallflicka syntes
inte till.
Skymningen började falla. Det blev tyst i skogen.
Nu kunde de höra källans porlande flöde.
Kornknar-ren började sitt spel. Kvällsfåglarna flögo över mon
därborta. Dimmorna började stiga ur kärret. De sågo
ut som små krypande gubbar och gummor, som
lekande barn, som lamm och killingar.
— Nä, nu är snart natten här, vi få skynda oss,
Stig! Det är lång väg till Högaryds mossar.
Anna-Lisa kommer inte, ser du väl.
Pelle reste sig. Men Stig satt orubblig.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
