Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra kapitlet
ODENS JÖ-LOTTAS GILLE
Lotta var sjuttio år och inflyttad från Odensjö
socken i Småland. Hon förklarade själv, att hon var
dotter av en präst och en piga i den socknen
—- Min far kunde tala latin som en biskop och
he-brekiska som en jude, svära som en grisaskättare och
supa som en kung, brukade hon säga. Andra påstodo,
att hon alls inte var någon prästdotter utan en
bort-byting, som tattarna stulit. När hon var liten, bodde
hon hos Skog-Börta i Pickelsbo och sedan i Lurehus
hos Satans Farmor. I sju år hade hon bott nere i
Gö-inge, och där hade hon lärt allehanda svartkonster.
Hon var med i Järvans stämplingar mot länsmannen
och hade suttit inne för avguderi och vidskepelsers
utövande, enligt Prästa-Aron, och han var spränglärd
både i bibeln och katekesen och visste besked. Tar
man Lotta på rätta sättet, och kliar man hennes gris
och har en liten kutting brännvin me»! sig, så är hon
både snäll och govärig, och hon vet mycket, som är
förborgat för andra; så dömde tiggaren Slug-Anders,
som en gång varit en av Sibelius beryktade prinsar
och som umgicks på det närmaste i familjen hos Lotta.
Skön att skåda var icke Lotta. Hon var lång och
mager som en hötjuga. Detta gick ju an. Att vara
lång och mager är väl ändå för tusan fördelaktigare
än att vara liten som en råtta och tjock som en ost
som mor Fina hos Pekå, tyckte Lotta. Hon var
emellertid ej blott av en något onaturlig längd utan därtill
enögd och snedmynt och prydd med ett försvarligt
skägg.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
