Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken. Det dröjde inte länge, förrän även Rnappakungen
lurade av och Slug-Anders föste honom in till
Sinka-birum under bordet. Knappt hade Anders förrättat
detta kärleksverk, förrän det bultade på dörren.
— Jag tror min liv och kniv halva socknen är ute
och ränner i skogen denna natt, skrek Malin, som inte
var trakterad av nya gäster, som tullade på
slåtter-brännvinet.
Lotta reste sig, tog lyktan och gick till dörren, lyfte
på klinkan och stack ut huvudet. Det var svårt för
de andra att höra vad som sades, ty de saliga under
bordet snarkade, Moses, som åter vaknat, skällde som
en hund och visade tänder, medan Pymalikon sökte
morra så gott de åldrade krafterna tilläto.
Det var Ägårds dräng med namnet Mickels-Johan
och Lasse, Bårdaryds lagårdskarl, samt Niklas Pårten.
Denne senare hade gått till Pilahult och Bårdaryd och
berättat, att fäet kommit bort. Johan och Lasse hade
då skickats till skogen att hjälpa till att leta, och
Niklas hade gjort sällskap. De hade ännu icke funnit
kreaturen, och när de så kommit till Lottehus, hade de
bankat på för att höra, om Lotta sett till boskapen.
— Nej, det har jag min själ inte, svarade Lotta,
men jag har Bårdaryds påg och hans gräbba här inne
förut, och jag har en sup till er med, om ni vill stiga
in och vila benen. Så stego drängarna och Pårten in
och slogo sig ned, så gott de kunde. Lotta drog litet
halm ur sängen och bredde på golvet. Stig och
Anna-Lisa blevo mäkta glada att se Pårten och makade plats
åt honom bredvid sig. Slug-Anders satte på en ny
kit-tel, och båtsman Krona höll ett nytt tal, välkomnande
de sista gästerna, och träbenet underströk med både
svängar och stötar, vad han sade. Till slut hoppade
han kring som en tätting mellan benen på drängarna
och Malin, som också åkt ner i halmen. Innan någon
visste ordet av, hade Malin fått träbenet på foten. Ett
illvrål skakade stugan. Både Sinkabirum,
Knappakungen, Moses, Pymalikon och hönsen vaknade, det
blev ett helvetes larm, som endast efter hand lade sig,
sedan Malins vilda skrik tystnats med en långsup, och
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
