Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Var välkommen i lann,
du vår glada sjömånn!
Var välkommen, var välkommen du, vår glada
sjö-mann!»
Så till slut man kommer hem
och man råkar sin ven,
som i livet och i döden är fylld av kärlekén:
»Kom och vila i min famn,
uti den lugnaste hamn,
från din resa omkring världen på den vida ocean!»
Krona hade just ingen sångröst och med melodien
var det si och så, men han grimaserade med sitt
bull-doggsansikte, så den hedervärda publiken skrattade
för full hals, och han slog takten med träbenet, så det
sjöng i kullerstenarna.
— Du börjar bli rostig i trumpeten, båtsman, du
behöver en pipränsare, skrek Lotta. Gen en jamare,
Anders! Tack ska du ha, Krona! Jag tycker om glada
visor på gillena alldeles som prästerna i Småland.
Tuniguser tål jag inte!
— Främmande först, svarte Anders. Här är kaffe
till pågen och gräbban, och brännvin är det i pågens,
så gök ska han få, Bårdarydarn! Sen ska båtsman få
en jamare.
Anders hade hällt upp rykande svart kornkaffe i
två spruckna och örlösa tekoppar, satt till brännvin i
Stigs kopp och bjöd de båda vallhjonen. Därefter
räckte han brännvinsstopet åt båtsmannen och
Knappakungen, medan Lotta grävde fram några lortiga
skorpor åt barnen. Men nu vaknade grisen i sängen —
hans namn var Moses — och började grymta efter
mat. Lotta drog under sängen fram ett tråg med mjöl,
vatten och potatisskulor åt honom, och ovanpå det fick
också han en gök. När Moses svalt göken, hoppade
han åter upp i sängen, grymtade en stund av välbehag
och somnade under Lottas moderliga kliande på
bu
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
