Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom under bordet. Härefter togo båtsmannen och
Sinkabirum ett ömt farväl av Lotta och drogo sina
färde med vacklande steg i den gryende morgonens
ljus. Fåglarna började just vakna. En och annan
melodi hördes från snåren.
— Jag tycker alldeles jag ser, hur solen tvättar sig,
tyckte Krona, kanske vi också skulle göra oss snygga,
eftersom det är söndag i dag?
— Först får vi sova litet, gäspade Andreas, och vad
tvätta angår, så gjorde jag det i midsomras, och en
ska inte riskera hälsan i onödan.
— En lat dräng under en himlasäng kommer aldrig
i ottesången, svarade Krona, men hur det var, så
torkade rengöringen in, och de kröpo under en gran.
Snart gåvo djupa snarkningar tillkänna för
himmelens fåglar och skogens djur, att två av Lottas
gillesbröder i godan ro sovo slåtterruset av sig. Men även
andra sovo. Malin sov alltjämt på backen.
Knappakungen under Lottas bord, och Pymalikon och
vallhjonen hade fallit i en hög i Lottas säng bredvid
Moses. Men drängarna voro vakna och vid gott humör
och redde sig just att gå i skogen och söka kreaturen.
— Skan I inte ha med er pågarna och gräbban, och
skan I inte veta, var fäna finns? Illa vore det ställt
med Lotta, om hon inte kunde se, var kreaturen stå.
Låt det bara dagas ett kvarter till, så skan I få det att
veta, försäkrade Lotta.
— Nog vet vi, att du ser, där inte annat folk ser,
men Gud nåde oss för Dansken och husbonden, om vi
lita till din trolldom, sa Lasse.
— Inte trodde jag, att I van så dumma, och inte
trodde jag, I van rädda för en gammal käring heller,
men villen I inte, så mån I gå. Men Bårdarydarns son
har jag lovat, att han ska få se fäna.
Drängarna ville inte, att käringen skulle tro, att de
voro fega, och så stannade de. De väckte nu Stig,
Pår-ten och Anna-Lisa, som gnuggade sömnen ur ögonen.
Under tiden hade Lotta tagit fram en kittel, hällt
vatten i den, lagt dit ett dödmansben och satt till några
droppar ormblod ur en droppflaska. Hon bar nu ut
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
