Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne och vid alla heliga profeter och patriarker, vid
trons artiklar och sakramenten, vid arken och
tabernaklet och de tio buden, vid den vise Salomo, vid
Sante Bents ödmjukhet och vid jungfru Marie
kyskedom, vid Kristi avlelse, födelse och pina, vid hans
heliga kors och törnekrona och vid järnnaglarna i hans
händer och fötter och vid de bilor och spjut, som
stungo honom, vid den helige Andes eldslågor, och
binder Eder, att I icke kunnen mer ont göra och att
nu visa, var fänaden är! Amen. Amen. Amen.
Härefter gjorde hon tre gånger korstecknet mot
solen och tre gånger mot morgonstjärnan och
därefter sade hon till drängarna och vallhjonen:
— Vad sen I? Jag ser en liten stuga med en
klöverlycka. I den lyckan ser jag Bårdaryds fä. Jag
tycker, det liknar sig till Mossa-Pelles gård. Och
därborta ser jag Ågårds fä. De gå i Erköps ängar. Det
är bäst I nu skynden er och få kreaturen hem. När
I kommen till fäet, ska ni lägga tre ekpinnar i kors
vid stättan och när fänaden går igenom ledet, skolen
I säga: Adomine Pater Adominel, och därefter Fader
vår tre gånger.
Då sade Bårdarydspojken:
— Kan I också se, vem som satte den stora besen
på mitt fä?
Lotta såg förskräckt på Stig och svarade:
— Du är den förste, som begär att få veta mer, än
en klok själv mäler. Det kan framdeles stå dig dyrt
nog, ty du utmanar gastar, men eftersom du är så
angelägen, så skall jag säga dig detta: Den ene slog
den andre och tog hans hätta; den andre satte då
den stora besen på den förstes fä; den förste sov
under ett träd och lade hättan till huvudgärd; den
andre sände då en lyktgubbe, som skulle villa honom,
och han kom på ett gille; där fick han veta var
fänaden var, men det kostade ett dödmansben, och
hättan kom bort.
— Där fick du allt att undra över, sa drängen till
Stig.
Drängarna och vallhjonen sade nu farväl till Lotta
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
