Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon gång också det vita brödet. Från släkten hade
utgått en präst och många soldater, men de allra flesta
hade förblivit bönder. Några voro nu i Amerika och
hade jord där. De hade varit med i de stora
emigrant-fororna, som färdades tvärs igenom Amerika från
öster till väster med familjer och bohag i tältvagnar och
med ingen annan rikedom än sina händer och sin
svenska bibel. Mer än en hade lämnat sina ben att
vit-na på vidderna i det fjärran landet. En av släktens
amerikafarare hade varit med vid upptäckten av
Kaliforniens guldfält och ägde nu borta i fjärran västern
en farm många gånger större än Marsjö gård. Några
av dessa amerikafarare hade varit tagna av de nya
sekter, som tid efter annan kommit hit till landet. De
hade emigrerat, därför att de ledo förföljelse här
hemma av myndigheterna och de schartauanska
prästerna, som voro sekternas svåraste fiender.
En och annan av släkten hade väl även blivit
hantverkare, åtminstone fanns en gren av släkten i
Småland, av vilken alla voro smeder och upprättat ett eget
litet tråddrageri och en spiksmedja. En hade blivit
rallare, ansågs som en avsigkommen och misslyckad
existens och om honom talade ingen. Han fanns icke
mer, om han ock levde. Men de allra flesta i släkten
hade odlat och slitit i jorden och bekräftat skriftens
ord, att vårt liv är av möda och arbete fyllt.
Generation efter generation hade utan åthävor stigit ner i
mullen på kyrkogården, och ingen visste ens var
gravarna legat. Någon storman hade släkten, så vitt känt
var, icke frambragt i flydda tider, om man undantar
den där prästen för hundra år sedan, som skulle slutat
som en mäkta lärd herre bland de andra lärda i den
staden Lund. Men kyrkovärdar hade släkten haft gott
om och fjärdingsmän samt en eller annan
nämndeman.
Nu stod släkten på sin middagshöjd. Med Per
Anderson hade den icke blott gjort gården till den bästa
i socknen, utan även sprängt gränserna för sin
verksamhet och burit släktens och gårdens namn fram till
en ära och heder inom bygden, som förut kanske blott
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
