Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sig Folkeson på Marsjö innehaft. Men det var den
skillnaden mellan Bårdarydsbonden och
Marsjöpatro-nen, att den senare — om ock av ringa ursprung —
var en herrekarl, den förre blott en bonde. Att så
många värdigheter fallit på Sig Folkeson i tiden och
sedan även i någon mån på gamle Brand, den
nuvarande gästgivarns far, och i någon liten mån även på
Tirsholmaren, hade väl också sin grund däri, att de
efter socknens mått voro storbönder, att traditionen
gav dem förstfödslorätten, och ej minst att de förstodo
att utnyttja kyrkmakten. Med Per Anderson var det
annat. Han hade icke blott genom egen kraft och
skicklighet brutit sig en väg utan även förmått att samla de
små självägande bönderna till en gemensam
ansträngning. Han hade lyckats att bana väg icke blott för sig
utan även för sitt stånd. Han hade lyckats, vad ingen
förut hade förmått, nämligen att utjämna
motsättningarna, få ett slut på trätorna i byarna, gett sina
klassfränder insikt om sammanhållningens betydelse,
påvisat de orättvisor, för vilka bönderna voro utsatta
med avseende å skatter och bördor av olika slag. Han
hade gått i fejd mot ämbetsmännen, som förf oro
orättvist eller togo mutor vid ägoskiften och
synförrättningar och i övrigt gärna uppskörtade bonden, när
tillfälle gavs. Han hade haft en frispråkig och djärv
tunga, men det hade också varit tyngd i hans ord och
besked med allt, vad han sade och gjorde. På så sätt
hade han kommit fram till makten och äran, först i
socknen och sedan i hela häradet. Han var
kommunalordförande, nämndeman och landstingsman samt
hade bland tre fyra andra nämnts såsom en passande
efterträdare till Lyttkens på Skedala, när denne mätt
av ålder och ära droge sig tillbaka från riksdagen.
Bårdarydarn var en av dem, som Carl Ifvarsson, den
berömde bondehövdingen och vice talmannen, kallade
till sina överläggningar hemma på sin gård i
grann-häradet, när det gällde en viktig fråga, där han ville
höra, vad bönderna i länet höllo för rätt och riktigt.
Det var en stor ära att vara en av Carl Ifvarssons
rådsmän, ty om Carl Ifvarsson visste bönderna, att
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
