Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra levde på bonden. Bonden skall föda både
riddaren och tiggaren, sade Bårdarydarn. Den enda
näring, som för honom hade någon betydelse, var
jordbruket. Allt vid sidan om bonden och jorden var av
ringa värde. Utom religionen, fädernas kyrka. Han
hade haft och hade väl delvis än en viss misstro mot
prästerskapet, särskilt såsom politiskt stånd, men då
det var trons förkunnare och själarnas försörj are,
höll han det heliga ämbetet i ära. Han var ingen vän
av sekterna, som spirat upp. Men han deltog icke i
någon förföljelse av dem. Han höll för mer eller mindre
svaga i huvudet dem, som gingo till sekterna. Men
han gillade icke de yngre prästernas stränghet och
trodde icke, att det var klokt att jaga villoandarna till
Amerika eller driva dem ut i de småländska skogarna.
Det vore bättre, hade han sagt mer än en gång, att ta
dem med lämpor. Det är alltid oklokt att göra folk till
martyrer. Hans valspråk på detta område var: anden
i Guds rike är fri av begynnelsen. Men han höll på,
att envar skulle sköta sitt, och därför lade han sig icke
i prästernas angelägenheter.
Bårdarydsbonden höll strängt på släktens och
gårdens goda namn och rykte. Det finns ingen dyrbarare
klenod än namnet man bär, brukade han säga. När det
gällde att värna gårdens ära, så kunde han gå till
vilken överdrift som helst. En gång hade han råkat få
en piga, som i löndom födde ett barn och strypte det.
En hemmason i granngården var barnafadern.
Bårdarydarn höll nästan på att krossas under det slaget.
Han var nära att lämna alla sina uppdrag för den
skammens skull, som han ansåg hade övergått gården.
Bårdarydarn var nu omkring femtio år, och håret
började gråna vid tinningarna liksom topparna av
polisongerna. Han var ännu stor och reslig till
gestalten. Han var mager, axelbred och något skulderhärad.
Han hade en stor och kraftig näsa, kanske en smula
för stor, och det behövdes försvarliga prisar för att
tillfredsställa den. Munnen var smal och lång och
syntes för det mesta blott som en skåra. Ett par järngrå
ögon under buskiga, grånade bryn mötte den, som
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
