Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var en mäkta stor och inflytelserik man. Många
rykten gingo om Carl Ifvarssons stordåd, och det
sades, att till honom finge både grevar och baroner
komma och tigga om hans bistånd. Ja, det nästan otroliga
ryktet hade på senare tid börjat spridas, att kungeii
titt och tätt kallade den halländske bondehövdingen
till Stockholms slott för att inhämta hans råd om hur
riket skulle styras, och han var känd för att icke
sticka under stol med sin mening utan sjunga rent ut
inför både stormän och konung. Om Carl Ifvarsson
sades det också, att han fruktade varken fan eller
biskopen, varken herremän eller krigsbefäl utan Gud allena.
Att vara vän med en sådan man gav stor ära och
mycket förtroende, och av glansen över honom föll ett
återsken även på hans underhövdingar där hemma i
kargheten. Själv var Per Anderson, eller Bårdarydarn
som han i dagligt tal kallades, ansedd för att vara en
kraftig och rättskaffens man av första ordningen, en
sådan som förenar ett gott huvud med stor flit och
omtänksamhet, sinne för allmänna värv, förslagenhet
och ihärdighet. Det tog inte en tum från hans växt eller
rykte utan lade snarare till, att han i allt höll på
bonden och hans rättigheter, att han vände sig icke blott
mot de höga herrarna utan även mot sådana, som foro
landsvägarna fram eller kommo socken till last
genom slarv eller andra liknande omständigheter. Han
var ingen särskild vän av handelsmännen, och han
tyckte att bruksarbetarna i Rydö hade en alltför
lindrig arbetsdag, när de endast arbetade elva timmar om
dygnet.
Bårdarydarn var en ivrig vän av lantmannapartiet
och förfäktade med iver dess politik: avskaffande av
grundskatterna och roteringsbesväret, sparsamhet och
åter sparsamhet, motstånd mot alla nya pålagor, ringa
krigstjänst, skarp kontroll över ämbetsmännen, ökade
rättigheter åt bondeklassen, en sund misstänksamhet
mot herremännen, lagom arbetsförtjänster åt drängar
och gesäller och en påpasslig men klok vaksamhet mot
villoläror, av vad slag de vara månde. Det fanns ingen
annan grundval för samhället än bondeklassen. Alla
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
