Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tassade igen på löftet. Stegen hördes tyngre nu,
som om Gamlan tagit ett par stövlar på. Drängen for
förskräckt ihop.
— Nej för den lede, här blir jag inte längre! Kom
Anna så språkar vi uppe på stallrännet. Där finns en
liten stallgubbe, men inget lajt spöke.
— Jaså, du är rädd för ett bröspöke, din stackare!
•—■ Kom nu, Anna lill!
-— Om en bara tordes, Lasse. Men du vet, vad jag
sagt. Prästen först! Tänk på hur det gick Lill-Fina.
—• Du är så hårdhjärtad, Lill-Anna. Du kan väl lita
på mig. När jag säger, att det inte ska bli mer än en
köss.
—- Som om en inte kände till kararna! Du tror då
så visst, ja är ett nöt, Lasse! Nej du, får du kössen så
vill du ha mer, och har du fått mer, så glömmer du
prästen. Gack nu och sov, Lasse! Tänk på att
spök-timman är snart inne. Gamlan kommer alltid
nerramlande för halva vindstrappan klockan tolv. Ge dig i
väg!
Lasse fick bråttom ut genom dörren. Men han
glömde icke att i flykten truta ut munnen efter den kyss,
han aldrig fick.
— Fick du pannkaka, Lasse, ha ha ha! skrattade
Lill-Anna och slog igen dörren efter honom. Anna var
inte den, som lät en karslok lura sig. Ska en gifta sig,
brukade hon säga, så ska en väl ha en, som inte löper
efter alla kjolar han ser.
— Nej, du får allt vänta, Lasse! Men vore
fördrängen tio år yngre, så tror jag nog det bleve hjonelag av.
— Är du alldeles från vettet, gräbba? Jag tror, du
står mitt i natten och friar till fördrängen? Tycker
du det passar sig att springa efter en gammal karl?
Du borde skämmas, ditt räliga troll! Vet du inte, att
det är i ett kristet hus, du håller till?
Det var Stina, gammalpigan, som lik en virvelvind
kom ut ur lillkammaren i bara särken. Hon hade hört
lagårdspigans ord och var upprörd i sin själs innersta.
Det sköt ljungeldar ur hennes ögon. Lill-Anna
hoppade till. Hon visste att det inte var lönt att ta upp
nå
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
