Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
got ordbyte med Stina. Det kunde hända, att Stina då
gick ut och skar ett björkris. Det hade hänt en gång
för ett par år sen, då Lill-Anna hade varit nere på
bron och dansat och kom igen först på morgonkvisten.
Då hade Stina ett med gudsfruktan, kärlek och
omsorg bundet ris i ordning, som hon drog fram ur
sängen, just när Lill-Anna stod i särken och skulle krypa
till kojs. Det blev en risbastu efter alla konstens
regler, åtföljd av väl valda bibelspråk och citat ur
Luthers postilla.
Lill-Anna kände redan riset svida i smörbröna, drog
sig steg för steg undan, men Stina gick på.
— Gack in och lägg dig! Läs dina böner och håll
dig i skinnet och gå icke med lättfärdiga tankar,
annars vet du var björken växer och stussen sitter!
Hon lyfte hotfullt näven. Lill-Anna teg alltjämt.
Hon nådde på sitt återtåg slutligen lillkammaren.
Gammalpigan följde muttrande efter, sedan hon
förvissat sig om, att dörrarna voro låsta. Det hade hänt
en gång, att hon vaknat en natt och funnit en gesäll
hos lagårdspigan. Det var den pigan, som var före
Lill-Anna. Hon vrok ut både gesällen och pigan genom
fönstret, och sen den natten låste hon dörrarna.
Medan hon i mörkret utmed väggen letade sig
tillbaka till kammaren, samtalade hon med sig själv.
— Ja, denna onda tid! Jag säger då det, ungdomen
nu för tiden bryr sig inte om Guds ord. Lättfärdighet
bor hos dem. Det stundar hårda tider. Sanna mina
ord, avgrundsfursten kommer att segra. Inför denna
världen och till en liten tid. Men de utvalda skall han
icke förmå att röra. Det vill till, att vi hjälpa Vår
herre i hans kamp mot helvetets makter, mot
Djävulen, världen och det egna köttet.
Så talade Stina och kröp ner under det tjocka
ylletäcket, ty hon hade kalla fötter och tyckte om värme
även under sommaren. Lill-Anna låtsades, som om
hon redan hade somnat. Snart sovo bägge den sömn,
som blott de verkligt rättfärdiga sova, en sömn utan
oroliga drömmar. Men Lasse drömde om
Odensjö-Lotta och vred sig i mardrömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
