Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronas bulldoggsansikte hade fått en nästan mild
glans över sig, och träbenet stötte helt sakta takten
till den ljuvliga psalmen. Slug-Anders såg ut som den
omvände och ångerfulle hedningen. Med sina bockben,
sitt röda hakskägg, som han låtit växa, och sin bula
i skallen var han inte olik en lantlig mefisto, men en
omvänd och troende Hin, som ångrade sina synder.
Endast Sinkabirum såg en smula däven ut och måste
mitt under psalmen styrka sig med en försvarlig
mullbänk. Det var inte allt för ofta, som Guds hus såg
dessa värda gäster inom sina murar, men
Knappakungens död hade gjort ett så starkt intryck, att de funnit
sig böra höra en präst. Dessutom hade de varit med
vid Knappakungens begravning, som skett före
högmässan borta i ett skräpigt hörn av kyrkogården.
Många sörjande stodo icke vid graven, när den gamle
positivspelaren sänktes ned i djupet. Men dessa tre
hade i alla fall ansett hövligheten fordra, att de
hjälpte dödgrävaren och prästen att få gubben ned i jorden.
— Jaha, gäspade Sinkabirum, hit ner ska vi alla,
om vi får leva och ha hälsan. Och han torkade en
tår ur ögonvrån, och så gingo de alla tre in i kyrkan.
Men Lasse blev icke glad att se dem. Han var allvarligt
erolig för sin själ.
Bårdarydarn och hans son kommo först sedan
in-gångspsalmen var sjungen och menigheten åter satt
sig tillrätta i träbänkarna. När Bårdarydarn kom,
följde honom allas blickar. När Stig gick förbi Veka
kyrkobänk, såg han Anna-Lisa sitta på spinnsidan
mellan några gamla gummor. Hon var klädd i ny
söndagskjol och hade egen psalmbok. Hon skulle snart
börja läsa för prästen. Stig läste syndabekännelsen
efter prästens ord, som han blivit befalld att göra. När
det led mot slutet av syndabekännelsen kom även
Odensjö-Lotta genom kyrkdörren. Hon var både
ren-tvättad och hade silkeduk och psalmbok. Hon slog
sig ner i Gultingebänken och Stig hörde, hur hon
viskade till Karolina på Agaton:
— Jag kommer sent, men så tycker jag också
bätt
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
