Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re om Guds barmhärtighet än en fattig, syndig
människa.
— Det har väl sina orsaker, genmälte Karolina.
Under predikan kunde Stig icke låta bli att ett par
gånger titta bortåt Vekabänken. Tydligen hade han
Anna-Lisa mer i tankarna, än han hade prästen.
Visserligen ljungade den unge pastorsadjunkten av alla
krafter mot världens ondska och tidens villoandar,
men han kom likväl till korta. Stig såg i
Gultingebän-ken Kalle Oxblåsa. Kalle skulle också läsa till hösten.
Stig var förargad över, att inte han själv var så
gammal, att han kunde gå för prästen detta år. Kalle hade
en katekes med sig i kyrkan i stället för psalmbok.
Mårten Luthers bild på pärmen hade han skurit bort
och satt dit hjärter kung.
— Han slutar illa den där, sa Lotta om Oxblåsa, han
har inte komilfät.
När predikan var slut sade fadern till Stig att gå ut
och spänna för. Själv stannade Fröbokebonden alltid
i kyrkan kvar över kungörelsernas uppläsande.
Samtidigt med Stig gick ungdomen ut ur kyrkan. Vid
kyrk-stallarna stodo långa rader av vagnar. Somliga hästar
voro bundna bak vid hjulen och åto i vagnshäcken,
medan andra hästar stodo i kyrkstallarna. Det blev ett
rörligt liv, när ungdomarna ledde fram hästarna och
började spänna dem för vagnarna. Flockar av gossar
och flickor stodo snart där och språkade. När Stig kom
till stallet, stod Anna-Lisa och samtalade med ett par
andra unga flickor. Även Kalle Oxblåsa styrde sina
steg mot denna grupp. Stig tittade på Anna-Lisa och
Anna-Lisa på Stig. Något samtal blev det icke. Stig
gick in i stallet efter hästen och spände för.
Nu började menigheten strömma ut ur kyrkan. Ur
valven strömmade orgelverkets toner. Klockaren var
särskilt skicklig i att spela utgångsmarschen. Det lät
som masurka, och kyrkfolket blev genast gladare i
själen. Nu kommo de ut ur vapenhuset, gamla gubbar
med krökta ryggar, gummor i svarta schaletter. Tjocka
och smala, långa räklar och små dvärgar, klippta och
virvelskäggiga, somliga haltande, andra krokryggiga,
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
