Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gamla höns ge fet soppa men segt kött, tyckte
Lasse och undersökte resterna.
— Gud ske lov för aptiten, men så goda visste jag
ändå inte, att de var, lipade gesällen och fick en
be-drövad min.
— Vill du laga min kyrkrock, så skall du få ett par
strumpor av mig.
— Får väl fundera, för allt tål att tänkas på.
Oförskyllt kom jag hit, sa Hin håle i himmelriket.
Oförskyllt blev jag av med mina hosor. Vem i helsike kan
ha reda på en förfallen kossas matsedel! Bårdarydarn
får ge mig hosor. Får jag inga nya av bonden, så får
jag väl sy din kyrkrock, för en hosalös skräddare är
ingen fager syn, och därmed gick gesällen tillbaka till
snickarboden.
Stina hade nu kaffet färdigt med rågbrödsskivor
till. Lill-Anna bar ut den doftande korndrycken. Snart
lågo drängarna och gesällen på magen i gårdsgräset,
som skimrade som kristaller i daggen, och doppade
rågbrödet i kaffet, låtande sig väl smaka.
Nu gick gammalpigan in till mor Stava och bonden,
för att se till, att icke heller husbondfolket sov bort
något av Guds dag. Då hon kom in satt Stava redan
i kläderna och knöt de blåröda strumpebanden,
medan Bårdarydarn själv satt i byxorna och drog
rakkniven. Han begärde att få sitt rakvatten. Förr hade han
rakat sig en gång i veckan, nämligen var
söndagsmorgon, alldeles som drängarna gjorde alltjämt. När han
blev kommunalordförande samt började få besök på
gården och titt och tätt fick fara ut på förrättningar,
rakade han sig två gånger i veckan. Men sen han vart
nämndeman och landstingsman, rakade han sig
varannan dag. Mor Stava höll detta för en god sed, ty
prästen rakade sig varannan dag och såg alltid fin
och förnäm ut. Men Stina tyckte, att det var
fåfäng-lighet.
— Allt vad prästen gör, behöver inte bonden göra,
det skall väl vara någon skillnad, vet ja! Det stjäl
mycken tid och föder högmod. Förresten helgar man
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
