Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lill-Anna for upp som en höna, som den smygande
räven nafsat i stjärten.
— Ska du då rent försinka Guds dag och låta solen
skämma ut dig! Du sover som en oxe, och det slags
djur är icke Vår herres kvickaste! skrek Stina.
Därmed försvann gammalpigan ut i köket, där hon
började röra i glöderna i spiseln. Hon blåste som en
smedbälg, lade på torrpinnar och fick på kaffekokarn.
Därefter tittade hon ut i drängstugan och gesällhålet
för att se, att alla voro på benen. Hon kände sig nöjd,
när hon såg Lasse stå utanför stalldörren i sin sju
resor vända skjorta och tvätta sig i hästspannen, medan
Dansk ledde ut hästarna till brunnen.
Skräddargesällen, som kommit på kvällen, tycktes dock sova. Lat
som en skräddare, muttrade Stina och gjorde sig redo
att gå till snickarboden. Tuppen gol, hönorna
skrockade och skreko, unghästen gnäggade och grisen
började redan grymta. Nu trädde skräddargesällen ut ur
verkstaden, klädd i grå ullkalsonger från Mark,
lappade i rött, grönt och svart. Han sökte sina strumpor,
som han hängt på slipstenshandtaget att torka, ty han
hade svett och syra i fotterna. Men de feta
strumporna hade korna, när de kommit hem från utmarken på
kvällen, fått syn på och Potimor, som älskade att
tugga lump, hade genast tagit hosorna som god pris. Den
smale skräddarn sprang nu överallt och letade efter
sina strumpor. Han hade ingen aning om, att de lågo
i korumpan och han blängde på Lasse, som han
misstänkte hade med de försvunna plaggen att göra.
Till slut gick han fram och sporde, om Lasse sett
strumporna.
— Nej, men är du så frikostig, att du lägger ett par
saftiga hosor ute, så får du nog söka dem hos
Potimor, för hon är, som Dansk säger, libhabare på den
sortens panntoffler. Hon har ätit upp husbondens
kyrkhatt och Lill-Annas särk, så hon begriper sig på,
vad som duger och är fint, utvecklade Lasse med
viktig uppsyn sin karaktäristik av kon. När de kommo
till fähuset, funno de i krubban ett par små rester av
strumporna.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
