Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkorna skulle bli korpnästen och skolorna skulle bli
grävlingbon, om inte dessa visitationer vore. Det är
kyrkan och prästerskapet, som håller undervisningen
vid makt.
— Jag vill inte slåss med pastorn om vare sig
Johannes Döparen eller kråkslotten. Men hade tio
bönder i varje socken biskoparnas vildhonung att smörja
kråset med och sådana kråkslott att bo i, som
prästerna nu tilldags har, så skulle de sannerligen icke
klaga. Men det är väl som Dansk säger, kan jag tro.
— Vad säger Dansken?
— När blir den rike nöjd och när blir helvetet fullt?
Prästen bet sig i läppen.
— Men vi äro ju ense om, att vi behöva ett bättre
skolhus, inte sant? sporde prästen, ty han släppte icke
så lätt taget.
— Jo, ett nytt skolhus är behövligt. Skolväsendet
behöver hjälpas upp, det är vi ense om. Men allt kan
icke ske på en dag, och bönderna ha icke biskoparnas
löner.
Bårdarydarn ville icke lova något, som han icke var
säker på. Försiktighet är en nämndemans dygd, och
han hade lärt av livet.
När prästen farit, kom en sockengumma och
klagade sin nöd. Det var Halta-Sara. Hon gick på
kryckor, hade slitit ont i hela sitt liv, var förstörd av värk,
så att händerna voro förvridna och fotterna nästan
omöjliga att bruka. Endast med svårighet kunde hon
släpa sig fram från den stuga i skogen, där hon bodde
tillsammans med en halvt velig dotter. Halta-Sara såg
ut som en jättespindel, som fått förstörda ben och
hade svårt att röra sig. Hon hade stor möda att ta sig
upp för trappan och in på kontoret.
— Gammal och fattig är två bördor, en vore nog,
började hon sin litania. Jag är nu så eländig av värk,
att jag snart inte orkar släpa mig hit ens på kryckor.
Men nu är jag då här, om det också gått som en lus
på en t j är sticka.
— Sara ser efter omständigheterna kry ut, tröstade
nämndemannen.
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
