Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
por. Det är saltet i luften, som gör det. Det kommer
från havet. Så har jag handlat med sill och salt i
trettio år. Det är nästan som ett medel mot döden. Jag
blir då säkert hundra år, min bäste nämndeman.
Kunde vi råkas vid en toddy, skulle jag föreslå, att vi la
bort titlarna.
Tirsholmarn hade nu tinat upp. Han trodde sig ha
nått sitt mål. Han var i sitt esse, när han fick tala om
sin goda hälsa och sina livselixir, salt och konjak. Han
höll dock inne med det senare, ty han visste att
Bårdarydarn icke höll så värst strängt på den hälsodrycken.
Men en äggtoddy, för tusan, kunde han väl icke ha
något emot.
— Vi få väl se tiden an, patron Överberg.
Tirsholmarn mörknade.
— Här är ingen tid att förlora, min bäste
nämndeman. Det är inte så enkelt att bli vice ordförande i
landstinget...
— Och inte att bli riksdagsman heller.
Nu märkte Överberg tydligt en försmädlig ton igen.
Han tänkte: Satan till bönder, illmariga och jäkliga ha
de i alla tider varit. Men han visade sitt allra
fryntligaste ansikte, log och stötte med käppen
Bårdarydarn vänligt i sidan.
— Alltså är tiden dyrbar för oss båda.
Tirsholmarn blinkade åt Bårdarydarn och väntade
en blinkning tillbaka, men Bårdarydarn såg
oföränderligen ut som trägubben i kyrkan.
— Jag lär väl skriva till en bekant och höra, hur
det är med Skedalarns hälsa. Icke sänt, patron
Överberg?
Detta fann Tirsholmarn icke ur vägen. Det var
åtminstone icke ett avslag, snarare ett försiktigt bifall
till den föreslagna handeln. Tirsholmarn trodde sig
förstå bönderna. De gå alltid krokvägar, men så
småningom hinna de alltid fram, dit en fläskbit väntar på
dem. Med glad min och en kraftig dunk i ryggen tog
han avsked av Bårdarydarn. Denne följde ända ner
till vagnen på gården. När vagnen rullade bort med
den förnöjde Tirsholmarn, vände Bårdarydarn om
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
