Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ackurat som pingstliljan, ja som krösonamos i
vitgröt. Och hon var så glad som en fästemö på Marsjö
marknad. Och nu är hon som ett stort, lett troll.
— Men ett sjudjäkla fruntimmer är hon i alla fall,
försäkrade Lasse, hon håller gården i stånd, så det är
inte många gårdar, som är så skötta som
gästgivargården. Och snål är hon inte, det säger drängarna...
— Det säger pigorna också, avbröt Lill-Anna. När
pigorna gifter sig, får de både linne och lärft.
— Det har kanske sina orsaker, att hon gifter bort
alla pigorna. Hu ett sånt hie di håller! Att
gästgiverskan kommer till den sjö, som brinner av eld och
svavel, det står i bibeln, försäkrade gammalpigan.
— Du finge råda, Stina, så bleve du ensam i
himmelrik och alla andra bleve Satans byte, pep
Kille-Pelle i falsetten. Han var den ende, som vågade säga
gammalpigan emot.
— Haver inte Herren sagt, att många äro kallade,
men få äro utvalda? genmälde gammalpigan och
kastade en förtörnad blick på Kille-Pelle. Vad ära skulle
det vara att sitta i himmelriket, om där skulle finnas
allt slags folk och kanske fähundar och horkarlar och
gudsbespottare med? Nej, det behövs en grundlig räfst
och resning på den yttersta dagen, ja just det!
— Det var en vacker visa, sa Krona om julpsalmen!
Det var Karolina, som också varit med och räfsat.
Stina flög upp. Hon spände ögonen i Karolina. Tillät
hon sig skämta med psalmboken?
— Nånå, Stina, vi ska inte ta det så häftigt, sa
Dansk. Vår herre är mild och det med rätta. Har han
korsfäst sin son för människornas synder, så skall det
väl också något ha att betyda. Inte skall man se till
det yttre. Bara man slipper länsmän, sjögaltar och
Odensjö-Lotta, så må himmelriket bli proppfullt.
Men gammalpigan slog avvärjande med båda
händerna.
— Jag träffade en gång, sa gesällen, som nu tog
ordet, en som var lärd i skrifterna, och han försäkrade,
att om man läste de apokryfiska böckerna och
uppenbarelseboken rätt, så skulle egentligen bara gesäller,
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
