Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Kulla-Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än ett ankartåg och finare än tråden i en spindelväv.
Och nu skall ni få höra, hur han lurade Stabbagubben.
Se, det var så, att Stabbahultsgubben hade slutat gå
i kyrkan och försummat nattvarden. Härigenom hade
Satan fått makt med honom. Men han var då i alla
fall ingen hedning, så Den lede kunde inte knipa
honom utan vidare ceremonier. Som ni vet, skall alla
syndare rannsakas på domedag, innan helvetet får sitt
stora byte. Men Fanen vill ju alltid ha någon stek att
leva av, intill den dagen kommer, och då får man ta
hedningarna. Nu gick Satan och lurade på
Stabbagubben. En dag gick gubben till Marsjö marknad. På
krogar och marknader sitter, som ni vet, Hin alltid i ett
hörn, när han inte går omkring och lurar på, vem han
uppsluka månde. Den här gången gick han omkring
som en västgötaknalle. Svansen hade han gömt
bakom sina tröjor, och klövarna hade han stuckit i
stövlarna. Han höll sig tätt intill Stabbagubben. Rätt som
det var, fick han in Stabbagubben på marknadskrogen.
Han ville bjuda på en sup ...
— Tjänar du bra med pengar? sporde
Stabbagubben, när han såg, hur knallen tog upp en hel
grabbnäve ur lomman sin för att betala suparna.
— Jo jomen, sa Hin. Vill du bli min Kumpani-Jon,
så kan du också tjäna pengar, sa Hin och såg så
älsk-värdig och troskyldig ut som en präst på ett barnsöl.
— Seså, sa den, som red på galten, tackar som
bjuder — svarade gubben, ty han var grisk på pengar.
— Så skall jag lära dig, hur du skall bete dig, och
du skall få en galtafärd, som du aldrig skall glömma,
sa knallen och gav gubben några boråsatröjor. När nu
någon kommer och frågar, vad tröjan kostar, så säger
du: Två riksdaler och tolvskilling. När han så prutar,
som alla snåla bönder gör, så säger du till den attan
nittan: jag vill bli en hedning, om icke detta pris är,
vad jag själv gett. Då köper han säkert.
Detta sa Hin till Stabbagubben, och så gav han
honom en hel del andra induktioner, så att han skulle
vara riktigt säker på att den feta steken inte flög hans
näsa förbi.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
