Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Kulla-Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Éin ser inte till personen, sa alltid mor min,
insköt Kille-Pelle, som också satt med vid bordet.
— Hin har mer än tolv apostlar, men vad han skulle
med en eländig skräddare att göra, begriper jag inte,
tyckte träskomakaren, som hade ett visst förakt för
skräddare.
— Lasse, du låter bli de där dumheterna om
åhästen och spökena! ropade Lill-Anna och såg med fasa
på lagårdsdrängen.
— Herre Jessus, inte visste jag att Fan la sig i slika
ting. Jag trodde, han höll sig till stora syndare och lät
åhästen och grimmen sköta de små.
— Jag går inte med dig på rännet, förrän du varit
i kyrkan, viskade Lill-Anna till drängen.
— Jag har ju sagt, jag skall gå dit, och Fader Vår
skall jag läsa i kväll, så klarar det sig nog.
— Fan är inte så svart som folk målar honom,
försäkrade Killa-Pelle, som tydligen ville uppträda som
en slags Djävulens brännvinsadvokat.
— Den, som har Hin till vän får det bra i helvete,
men akta dig, Pelle, att han icke tar dig som han tog
Stabbagubben.
— Hur var det, Dansk, då Fan tog
Stabbahultsgub-ben? frågade Stig, som var mycket livad för att höra
Dansk berätta sina historier, liksom han icke heller
föraktade Lasse Pannkakas eller gesällernas eller
båtsman Kronas.
Fördrängen satt en stund och funderade. Ähjo. Han
tyckte om att berätta.
—- Hur det var med den gubben? upprepade
fördrängen. Det, som hände Stabbahultsgubben, visar
Satans illfundighet och hans ilska, då han blir retad. Det
hände, då far min var liten; hans far var själv med,
så nog är det sant alltid. Hin hade nog funderat på
en slags den tiden Odensjö-Lotta, men när han skulle
till att göra upp affären, så blev han liksom
ånger-köpt och rädd och sa: Jag känner dig nog, men jag
köper dig inte. Så henne fick Fånens farmor ta hand
om, och hon är sju resor värre. I stället kastade Hin
sina ögon på Stabbagubben. Satans fallrep är starkare
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
