Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Kulla-Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till både manhuset och ladugården. På gaveln till
hustaket satt ett besynnerligt ur, som visade både tiden
och vinden, och som slog timmarna med en liten
hammare mot två kobjällror. Ur ett hål på taket stack upp
ett rör med en kalott på mynningen. Stig fick
sedermera veta, att detta var tuben till en st järnkikare,
som gubben hade gjort. Kulla-Sammel var också
stjärnkunnig.
När Stig kom in till Sammel, satt denne i en
verkstad full av allehanda redskap och konstiga
anordningar: remskivor och hjul, spakar och lod, lådor och
askar. På väggen voro ritade cirklar och kvadrater.
På krokar hängde stora omslagspapper med
allehanda mönster. I ett hörn på golvet voro likaledes ritade
figurer med krita och kol. I taket löpte trissor och
kugghjul med snören och trådar. I fönstren stodo
burkar och lågo diverse verktyg ordnade i rader.
Somliga voro fästade vid rörliga stänger. Mitt på golvet
stod en väldig hyvelbänk. På ett sidbord lågo några
gamla trasiga böcker, några urklipp ur tidningar, en
gammal psalmbok jämte ritningar på lösa blad.
Detta var Kulla-Sammels verkstad. När Stig trädde
in, låg gubben på knä framför spiseln och ritade med
krita konstiga krumelurer på spiselstenen. Denna var
hans griffeltavla. Sammel var liten och smal och
liknade, där han kröp omkring på golvet med spinkiga
ben och långa armar, en stor fäfluga. Han hade kalott
på huvudet och stora glasögon, som vilade ytterst på
spetsen av den stora näsan. Skalmarna voro virade
med svart ullgarn. Hakan var lång och uppåtböjd och
började möta näsan och tacka henne för sist. Munnen
var smal och bred, öronen stora som lappar. Ur
örhå-len stucko hela hårtottar ut. Halsen var smal och lång.
Det ständigt rörliga huvudet såg ut att vippa på ett
skaft. I baken lyste ett blankslitet kalvskinn på
byxorna av mollskinn.
Gubben märkte icke, att Stig kommit in. Sedan
pojken nyfiket iakttagit rummet, började han hosta och
skrapa med fotterna för att göra gubben uppmärksam
på sin närvaro. Men den gamle var så upptagen med
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
