Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Gud, världen och de oförklarade tingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ, en trumpet utan skall. Gud har flyttat ifrån
henne. Nej, vi skola lägga grunden till den nya kyrkan.
Men den hörer icke denna världen till. Den är icke
tempel eller bönehus eller mässhakar utan döpelsen.
Den är den nya tron, som skall göra oss okuvliga och
giva oss Guds makt till det goda. Och den nya kyrkan
är kärleken till Gud och till vår nästa. Fästen eder icke
så mycket vid yttre ting!
— Men vill du då icke längre folkets frälsning ur
nöd och förtryck? sporde Aron med stigande otålighet.
— Jag menar, att alla komma ihåg Abraham och
Moses och Salomo, men ingen kommer ihåg Vår
frälsare. Den gamla kyrkan med dess hedningar till
biskopar och präster har med flit jagat bort honom och satt
sig själv som förmedlare mellan Gud och människor.
De fordra tillbedjan och lydnad som påven i Rom.
Kyrkan har blivit de rikas kyrka, och de fattiga hålla
på att lämna den, ty kyrkan vårdar sig icke om dem.
En gång, när det är för sent, skola de vakna upp med
förskräckelse. De skola församla sig från östan och
västan. De skola slå sig för sina bröst och bekänna
sin synd. De skola tala till folket och ropa, att det
vänder åter. Men allt skall vara förgäves, ty allt äga
de, rikedom och sköna tempel och fotsida dräkter,
men ett saknas dem: Gud talar icke längre genom dem.
De hava icke längre tron och tron föder kärleken.
— Hela statskyrkan har blivit en förgård till
helvetet, en försörjningsinrättning för prästerna, skrek
Prästa-Aron.
— Och ett bödelsrep för de rika och mäktiga mot
de fattiga och förtryckta, inpassade Svarte Mjölnarn.
— Men det skall ha ett slut, skrek Starke Fredrik
och reste sig i sin jättelika längd. En gång skall vi tåga
ut till Guds rike, som skall bestå i tusen år.
Salighetens portar skola öppnas, fåret och lejonet skall beta
samman, sida vid sida. Svärden skola bliva smidda
till plogbillar. Ingen nöd och ingen hunger, ingen köld
skall mer varda. Pris vare Herran!
Nu reste sig alla, och den gamle tog bibeln, som låg
på bordet, en bok gul av ålder och slagen i trä, och
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
