- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / I. Bonden och hans son /
177

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Slagrutan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den i jorden, sköt med väldig fart en klar vattenstråle
upp flera fot över marken. Kvinnorna sågo snopna ut.
Lasse sjönk åter ihop en tum. Lill-Anna gav honom
en knuff, som sade så mycket som »där fick väl du,
din dumsnut». Kulla-Sammel stod lika oberörd som
förut. Icke en min av förhävelse. Ingen triumf i blick
eller röst. Men fördrängen log över hela det runda
ansiktet.

— Sa jag inte det! Tog jag inte vatten ur marken
på Fyen. Varför skulle det inte gå här också? Tror
ni, jag gör snalleverk eller snackar i vädret som
käringar?

— Där såg ni, mor, ropade Stig.

Men den, som icke gav sig var gammalpigan.

— Fy sånt elände! Inte ska ni få mig att dricka
detta hednavatten.

Nu tog Sammel ordet:

— Nu skall jag säga, varför den gamla brunnen
icke ger vatten. Det är med den, som med den
okristliga själen. Gud har den icke längre till sin boning,
den må se hur bred och djup och storbukig ut som
helst.

Gammalpigan kastade en menande blick på mor
Stava. Det ryckte allt häftigare i ögonlocken. Lasse
satte upp ett nyfiket anlete och en uppnosig näsa. Mor
Stava begrep inte riktigt, vad gubben syftade till.

Då mor Stava intet begrep eller ville begripa, bröt
gammalpigan ut.

— Och detta. Stava, skall vi tåla av denna bappetist
och trolldomsmakare?

— Hm, hm. Mor Stava fattade alltjämt inte riktigt,
vad som kunde ligga under slagrutemannens ord. Men
den, som förstod meningen, det var fördrängen.

— Jag tror ackurat, du blev förklarad för en
hedning, Stina? log han.

Nu fann mor Stava emellertid tiden vara inne att
mäkla fred.

— Huvudsaken är ju i alla fall, att vi fått vatten.
Stigen nu in allesammans!

Mor Stava bjöd nu på kaffe i folkstugan. Men
gam

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 21:56:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free