Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Korp-Olivia och hennes gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser jag ut, men förr än jag skulle tigga socknen om
hjälp, så svulte jag väl ihjäl eller ginge i sjön med
ungarna mina. Förresten är det väl känt, att förr ger
torparn ur påsen än socknen ur säcken. Så det är bra
med den saken.
Gästgiverskan hade hört hennes ord. Hon kom ut.
— Sitt ned, Olivia, bjöd gästgiverskan. Gack efter
smör och bröd och en ordentlig sup! skrek hon åt
gästgivarn. Lina, kom hit! ropade hon åt pigan. Packa
ner mat i en korg! Dig tycker jag om, Olivia! Det är
reda med dig. Hade vi många sådana karlar här i
socknen som du och jag, så skulle det se annorlunda
ut. Ja, Gud förbanne mig, om jag hade tio till som
du, Olivia, så skulle jag snart göra upp räkningen
med alla krakarna här i bygden.
— Den som är slagen till skilling blir aldrig daler.
Mig får gästgiverskan ingen nytta av. Hon får allt
ensam slåss med storkaxarna. Men Gud hjälpe och lycka
till!
— Lycka och glas går snart i kras, åtminstone på
en gästgivargård. Men ju argare skälm dess bättre
lycka. Därför är det ingen mening i att bruka Guds ord
för ofta.
— Guds ord är Guds ord, gästgiverskan! Synda och
vara elaka sker dagligen. Nog behöver vi Guds ord.
Jag går i kyrkan jul och påska. Sen klarar jag mig..
Hedning vill jag inte vara, fast jag är fattig.
— Hedning, skrattade gästgiverskan, nej vid Gud„
det är jag inte! Sig Folkeson döpte nog sitt barn. Men
jag säger som Bassaråsarn, när han var i Enslövs.
kyrka och folk sporde honom, varför han inte grät
över predikan: Jag hör inte till socknen, sa han. Jag
har min Gud för mej, Olivia. Du skall få bära honom,
när du går hem, och han är inte lätt.
Gästgiverskan skålade med Olivia. Lastad med mat
och en kvartersbutelj brännvin vandrade Olivia hem,
glad i hågen och välsignande gästgiverskan och hennes
givmilde Gud, även om han var tung att bära.
Vintern gick omsider, och våren kom. Bäckar och
rännilar spelade som violiner. Lärkorna fyllde
rym
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
