Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Korp-Olivia och hennes gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dikan, han höll i Malmö. Och mäster Palm har varit i
utrikeslandet, så han vet mer än vi andra. Fan och
helvetet och all annan skrock har präster och
patroner satt ihop för att skrämma torpare och bönder
och arbetare och knektar och till att hålla dem nere
i förtrycket och okunnigheten.
Husaren hade blivit ivrig. Han hade rest sig. Det
glödde i ögonen. Han lade icke märke till, hur de
andra försiktigt makade stolarna bort från honom,
medan ömsom fasa, ömsom vrede lyste i deras ögon.
Endast tattaren satt oberörd i sitt hörn alltjämt
halvsovande och drypande av vattnet. Slutligen tog
knallen ordet.
— Du hör således till de förbannade, som tro
varken på Fan eller Gud, varken på Bibeln eller på
Bon-depraktikan? Knallens röst lät hotfullt dov och dyster.
De andra sutto tysta och stela. Den muntra
stämningen hade alldeles försvunnit. Husaren märkte de
ovänliga blickarna. Han undvek att ge ett direkt svar, men
hans iver var icke mindre, snarare större än förut.
— Tro eller inte tro. Det är så mycket folk trodde
på förr, som de inte tro på nu. Och om en tid tror
folk inte på det, som nu hålles för sant. Vad som är
av vikt, är, att fattigt folk inte låter präster och
patroner skrämma sig av allt detta skrock, som gäller
för sanning. Prästerna och patronerna tro inte själva
på det, som de söka inbilla fattigt folk. Det sa mäster
Palm. Men som ryttmästaren sa: det är då förbannat
väl med ett litet bondhelvete, så att bassarna vet hut
och känna sin plats.
Oliva var blek. Hon var som lärft i ansiktet, när
hon reste sig och spände sina ögon i husaren.
— Du är väl inte en sån där eländig atevist,
aliga-tor och fritänkare, som den där skolläraren, vi hade
för många år sen!
Oliva darrade på rösten. Hon var upprörd i sitt
innersta över knektens gudlösa tal. Ty hur fattig och
eländig hon var, hur frimodigt hon kunde svära och
slå käft, så var hon dock ingen eländig
gudsförneker-ska, utan höll både Vår herre och Satan i ära. Det
upp
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
