Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med på vilka nyheter som helst. När de behövde
pengar, och de nöjde sig med måttliga summor, hade de
själva fällt träden och i långa foror efter oxar och
hästar forslat dem till staden. Att sälja hela skogar
låg ännu utanför deras tanke. Min skog och min själ
är inte till salu, sa Bengt i Högalt.
De gjorde därför motstånd mot planerna på en
järnväg. Framför allt ville de icke vara med om, att
socknarna själva skulle satsa några pengar i ett
järnvägsföretag. Det skulle vara att vräka pengarna i sjön, det
skulle öka skatten. Det fanns ingenting, som så
förskräckte bönderna, sojn att skatten skulle stiga med
ett enda öre. Detta låg i blodet och stod icke att ändra.
Lika gärna kunde man försöka att med näven ändra
väderstrecken eller med ryggtavlan välta omkull
kyrkan. Så hade det varit i alla tider.
Det är också lätt att förstå, att det så var. Ty dessa
trakter hade i århundraden härjats och bränts.
Fiendehärar hade plundrat och skövlat. I sekler hade dessa
trakter varit endast myrar och moras, ljunghedar och
ödebygder. Slutligen hade väl stora skogar vuxit upp,
där fattiga torpare, backstusittare eller skogsbönder,
krokiga som åskslagna ekar och gråa som bergen,
höllo till. Endast i dalgångarna hade en och annan
storbonde kunnat arbeta sig upp. I dessa fattiga
bondehem hade man väl, om icke missväxt inträffade,
mat för dagen: svart bröd, mjölgröt, välling och
kornkaffe, men sällan hade man några kontanter. Fattiga
liksom bönderna och torparna voro även
hantverkarna, som bodde här och var i byarna. Att få ihop
pengar till skatten var därför ingen lätt sak. Att öka den
var en förbrytelse.
Nu började visserligen den värsta fattigdomen att ge
med sig något. Åtminstone började de besuttna
bönderna nere i dalen att sätta in pengar på banken, handla
med virke, göra gillen. Men fortfarande voro de måna
om, att icke skatten ökades. Några av de mera
klarsynta bönderna höllo väl före, att det skulle vara klokt
att få järnvägen genom socknen. Den skulle ge
tillfällen till ökad köpenskap. Det skulle bli större
be
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
