Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra kapitlet
JÄRNVÄGEN
Det hade blivit en stor strid i bygden om järnvägen,
som skulle byggas.
Riksdagsmannen på Skedala hade initiativet till
banan. Han understöddes av några köpmän från
Halmstad. Järnvägen skulle förbinda södra Småland med
den halländska slätten och havet, leda handeln till
Halmstad, underlätta utnyttjandet av de småländska
och halländska skogarna. Att handla med skogar och
trävaror var på 80-talet det bästa sättet att tjäna
förmögenheter. Hamnen i Halmstad låg full av
segelfartyg, som förde bjälkar och props till England. En hel
skog av master. Den väldige engelske jätten blev
aldrig mätt, hur mycket trä han än slukade. Det var
därför lätt att förstå, varför virkeshandlarna i Halmstad
voro intresserade av banan. De ville gärna komma åt
de stora skogarna, som hade träd, gamla som berg och
höga som kyrkspiror. Slättbönderna voro vunna för
planen. De ville gärna ha en järnväg för att lättare
kunna frakta sin spannmål och sin slaktboskap till
städerna och snabbare få hem sina gödningsämnen
och jordbruksmaskiner. Skogsbönderna voro svårare
att övertyga om järnvägens nytta. De hyste en ingrodd
misstro mot herrarna i staden och sågo misstänksamt
på storbönderna ute på slätterna. Vad som kunde
gagna stadsborna och slättbönderna, måste vara till
förfång för de fattiga skogsborna. De hade ingen
spannmål att sälja, inga djur att frakta, inga
maskiner hade de råd att köpa. För dem hade skogarna
ännu icke ett sådant värde, att de för att sälja dem voro
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
