Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te tjän pau. Au ingte troer ja, att dai riga slänga ait
svinahude i grydan te dai fatie, menade Birger i
Bös-hult, och knäppte händerna över kryckskaftet. Han
hade en sylvass näsa och ett pipskägg, som jämt
guppade upp och ned, när han talade. Var gång han
slutat en mening, tog han skägget och torkade näsan med.
— Alri i live, fnyste Jöns i Vinnalt, te jag skule säta
ajn fot pau jarnbana. Det gaur mot döen, så vesst som
alri dä. Nåen fåson ska döen hau„ men sau jäkla
anag-ga ja vel aga te helvete pau jarnbana! Au evia
repari-sjoner ska dä te, för kang veda at daj stjäl bört
skenera, där bler brau jarn te smi mä. Dä bler kostnader pau
kostnader au sokna bler ruinert. Au alla vaura
kraja-tör bler körda över au dä bler te kömma pau sokna.
Jöns i Vinnalt hade knappast varit utanför socknen.
Han talade sitt modersmål med alldeles särskild
känsla och övertygelse. Han var en av kyrkvärdarna, en
gammal sjuttioårs gubbe med skepparkrans, bockben
och ett smackande ljud, när han talade. Det lät, som
han provade ett nytt nattvardsvin.
— Å körs, di kömmer te köra ihjäl folk mä och va
mycke ont de däringa rallara komma tell å göra! När
Nässjöbana byggdes, så feck väl Enslövs soken sju
horungar te dra försorg om efter de däninga
järnbane-fölket. Till den ena var vest själve insenörn far. Barn
ä en Guss göva, men horungar ä fånens. Det var Lars
i Timrilt, som med stor sakkunskap och icke utan en
viss värdighet yttrade sig. Han talade som folk på
slätten, ty han hade varit där några år. Han drog i sina
väldiga röda polisonger, där han satt bredbent och
säker.
— Det är rätt talat, karlar! Vad tusan ska vi med
järnbana? Den tar bara bort förtjänsterna för oss
allesamman, instämde med barsk röst gästgiverskan, där
hon stod i dörren till köket, lik en lejonhona på språng.
Gästgiveriet kan jag då genast nedlägga, fortsatte hon.
Det blir till att gå till socknen och få fattighjälp,
alldeles som Jöns i Vinnalt säger. Nog är fattigdomen
stor, men det är också många om den, och några
dussin till gör väl ingen skada, mena de. Det kommer att
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
