Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå åt helvete för er allesamman! Inga körslor får ni
att tjäna en daler på. Järnbanan tar all förtjänsten.
Arbetskraften kommer att fördyras. Drängar och
tor-pare kommer att begära dubbla löner, eljest bli de
rallare allihopa. Ni få gå från era gårdar, allesamman!
Gästgiverskan talade med kraft. Där är must i den
tunnan! sa Lars på Bolet till Per i Torlabo. Bönderna
började allesammans lyssna till hennes ord. De
inbördes trätorna upphörde. Den ene plirade mot den andre
eller de stötte varandra i sidorna eller trampade
varandra på tårna eller myste i skägget.
— Nu talar du bra, gästgiverska! Det är hört,
skrek Ljuse Mjölnarn och prisade i nya vändningar
gästgiverskans klokhet och förutseende.
Gästgiverskan fortsatte. Hon var i tagen denna
morgon. Hon hade beslutat att nu slå ett slag mot
Bårdarydarn.
— Jag kan tala om för er, gubbar, vad som ligger
bakom, fortsatte hon, för jag har väl hört, hur
psalmerna gått och klockarne sjungit. På en gästgivargård
får man höra både ett och annat. När folk har fått en
kask eller två, så glömmer de sina hemligheter.
Gubbar, saken är den, att virkeshandlarna i Halmstad vill
komma åt våra skogar. De tjäna pengar som gräs på
timmer och props, och bankerna är fulla av pengar.
Men de blir aldrig nöjda, de som mycket ha. Det ser
en väl på Bårdarydarn. Nu vill de ha järnbanan för
att kunna roffa åt sig skogen vår och frakta den till
stan utan att behöva betala bönder och forkarlar för
bjälkalassen. De blir rika, och stan blir rik, men vi bli
fattiglappar. Bik är inte jag, men något har jag väl.
Värre är det med många andra, som ingenting ha och
ändå ska betala nya utskylder. Till råga på allt vill de
att vi ska bestå yxan åt vår egen nacke: socknen ska
satsa pengarna.
•— Gästgiverskan har rätt, tog Per Svensson i
Är-gården till orda, dä ä bara jävelskab bag dä hela.
Fra-uga ä väl, om dä ingte strir mot den Helia Skreft. Ett
ä då vesst, att mä de häringa jarnbaner kömmer
möc-ke skam å syng å nymodigheder å gulöshed å gesäler
8 —• Bonden och hans son
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
