Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å teggare å gadester å husårer. Ha vi ingte nöss sett
Vaur harre sej sing mening öm slika hejrar. Ja säjer,
dä borde va rejnt förböet ve laugen te bögga
dissahä-ringa jarnväjar. Hade Vaur harre ånsett sånt där
nö-vändet, så hade han välan skapt dä, när han skapte
allt dä annra. Ja töcker dä ä ackurat söm te velie
mästra Vaur harre säl.
Och Per Svensson stötte piskskaftet i golvet, så det
sjönk i plankan, och slök en halv smörgås i en munsbit
efter detta stolta tal. Sedan skådade han med
triumferande blick ut över församlingen. Se så, tänkte
mången, Bårdarydarn har inte ens Fröboke by med
sig. Då skall det sitta hårt åt.
— En järnbana kan väl också ha sin nytta,
protesterade Brand på Marsgården. Utan vidare kan man
inte fördöma den. Det blir mer rörelse i de bygder,
där en bana går fram, och det tjäna alla på. Det blir
lättare och billigare att få gödningsämnen hit och
snabbare att få post. Sjuka kan lättare få läkare.
Både bönder och hantverkare kommer att få större
arbetsförtjänster. Jorden kommer att stiga i värde
och handeln att öka. Visserligen har det sina
nackdelar med en del löst folk, som kommer, när banan
bygges. Men det är övergående. Skogen stiger också
i värde, där en bana går fram. Allt går lättare att sälja
och köpa. Bönderna få pengar. Om nu också staborna
tjänar på banan, så är det väl ingen skada skedd.
Handel och köpegenskap är som blodet i kroppen.
Man ska inte visa den på dörren, som kommer med
ett gott förslag. Det kostar ingenting att syna det.
Marsgårdsbonden, som var bror till gästgivarn,
talade med en lugn saklighet. Han hade varit ute i
världen, ty han hade varit både i Småland, Skåne och
Västergyllen, hade en handelsbod och hade träffat
folk. Han var liten, men barsk och energisk. Han
snodde sina mustascher och stoppade dem sedan i
munnen, medan han sög på dem, till dess han lade
in en buss, som han bet av stången i västfickan.
— Det där har du hört handlarna i Halmstad
berätta, svåger! De kan förtälja sagor, som vore det
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
