Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på marknader med klockskoj och stutabyte. Är jag
inte illa underrättad, så har Bårdaryd en gammalpiga,
som inte en gång Hin själv vågar sig på, långt mindre
husbonden. Så det är inte bara på gästgivargården,
som det är ett kvinnfolk, som säger ifrån var skåpet
ska stå. Vi skulle hoppas på goda råd? Ha, ha, ha!
Den, som lever i hoppet, dör fastande. Vet du inte
det, Bårdaryd? Vad Skedalarn angår, så vet jag inte,
att han byggt någon järnväg och därför kan ha mer
vett än andra i den branschen? Någon Jehander lär
han inte vara, om han också är medlem i ett utskott
i Stockholm. Men dit Fan inte själv törs komma,
sänder han en riksdagsman. I varje fall, allra minst
passar det den, som är kommunalordförande, att ge något
på hand, innan han hört böndernas mening. Det är
inte Bårdarydarn ensam, som betalar skatterna i den
här socknen! Det ser ut, som om
kommunalordföranden glömt bort oss andra på vägen till makten och
härligheten. Men ännu är det ett stycke igen till
himmelens port. Förresten tycker jag, att virkeshandlarna i
stan, som vill åt våra skogar, själva kunna bygga
banan. Socknen bör låta bli att satsa pengar, åtminstone
så länge vi inte ha råd att bygga ett nytt skolhus.
Bönderna nickade instämmande. Häradsdomarn
drog munnen till ett försmädligt leende. Han ämnade
först inte svara den storordiga gästgiverskan. Bättre
tiga än munhuggas. Men då han såg de
förväntansfulla ansiktena omkring sig och de livliga minspelen,
så sade han, i det han vände och gick mot dörren:
—■ Vi få ju tillfälle att dryfta den saken där inne
senare, här kan det ju inte vara till någon nytta. Men
det vill jag bara ha sagt, att om karlfolken på andra
gårdar inte skulle göra mer än latmansverk, så skulle
de säkerligen komma på fattighuset. Det är inte alla,
som ha andras fickor att ta ur och ett stort gap att
skrika med. Men kom ihåg, gästgiverska, att vad
som i fyllan talas, skall på nykter kaluv svaras för!
Med dessa ord gick häradsdomarn ut ur krogsalen
för att ta emot Skedalarn, vars droska just kört upp
på gårdsplanen. Gästgiverskan kastade en blick efter
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
