- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / I. Bonden och hans son /
241

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Hos handelsmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bårdarydarn ville till en början icke särdeles högt
skatta hennes uppträdande på valplatsen. Hon är
farligare än alla de andra tillsamman, försäkrade Dansk,
och de funnos, som ville ge den gamle drängen rätt.
Dansk skildrade för Bårdarydarn sina synpunkter på
gästgiverskan. När en kvinna sätter sig något före,
bringar hon det till ända. Hon är illfundigare än
mannen alltsedan Evas tid. Och där kvinnan regerar huset
är Hin dräng; hon skaffar sig mäktiga bundsförvanter.
Jag minns väl på Fyn, hur en kvinna regerade på en
gård, ackurat som en döv klockare i kyrkan. Men hon
höll sig väl med drängarna och naborna, den
sakra-mentskade pinnasoen, och hon regerade, tills hon dog
och Satan hämtade henne i galavagn. Gästgiverskan
är illmarig, men hon är mer än så. Hon har tolv mäns
vett och tio hästars styrka. Gästgiverskan har ännu
aldrig spelt med falska kort. Det är hennes styrka —
hon spelar slugt, men icke falskt. Hon föraktar icke
heller fattigt folk.

— Hon föraktar alla, bet Bårdarydarn till, både Vår
herre och världen, både rikt folk och fattigt folk.
Sedan hennes man började förfalla och sönerna dog,
har hon blivit en fiende till allt levande.

— Hon håller väl livet för ett snalleverk då och vill
slå det i stycker. Men kom ihåg, det finns icke
farligare ulvar än sådana vettvillingar. De väja varken
för eld eller vann.

Till slut förstod Bårdarydarn, att hans forna
läskamrat var hans farligaste fiende. Hon vilade varken
natt eller dag. Hon reste hinder i hans väg, där han
minst anade det. Hon lade försåt, där ingen kunde
misstänka något. Hon utvecklade en krigskonst, mot
vilken Tirsholmarns en gång varit rena lekverket.

Bårdarydarn kunde icke låta bli att grubbla över,
vad orsaken kunde vara till denna fientlighet just mot
honom. Visserligen hade han sagt hårda och häftiga
ord på gästgivargården före sammanträdet om
banbygget, men även där var det hon, som hade börjat,
och hennes fientlighet hade tydligen djupare källor.
Hon hade sin faders anlag, det kunde han förstå. Hon

241

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:32 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/1/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free