Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Hos handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var tili sin natur härsklysten. Hon hade blivit besviken
på livet. Detta kunde han också begripa. Hennes man
var en stackare, och hon hade mist alla sina söner.
Bårdarydarn undrade, om han borde söka
förlikning. Kanske skulle hon icke ha något emot att bli
hans bundsförvant? Nej, han kunde icke förmå sig
till detta. Hade hon varit som fordom, så skulle det
varit en enkel sak att räcka henne handen. Men nu?
Visserligen påstods, att hennes anseende hade stigit
på senare tid, att köpmännen i staden krusade för
henne, att riksdagsmannen lyfte artigt på hatten, när
hon åkte förbi Skedala gård. Men nej!
Likväl gjorde han i hemlighet ett försök till
närmande. Han sade till sig själv, att någon vänskap
skulle det aldrig bli, icke heller något förbund, men
för att bespara socknen och häradet strider och
olyckor, så vore det hans plikt att göra ett försök att
undvika dem. Man skall icke blott hava rätt, sade han,
man måste även vara klok. Är man icke klok, så
hjälper det icke, hur mycket rätt man har. Den
verkliga konsten att strida här i livet består i att
samman-jämka, i att vinna vänner och avväpna fiender. Den,
som rusar rakt fram som en dåre, kör till slut skallen
mot muren och ligger som ett as i gropen till ett kalas
för korpar, flugor och maskar.
Han sände en dag Dansk till gästgivargården under
förevändning att köpa en påläggskalv. Fördrängen
skulle emellertid i verkligheten undersöka, om någon
utsikt till förlikning på hederliga villkor förefunnes.
Dansk kom tillbaka med kalven, men
förliknings-anbudet hade avvisats.
— Säg din husbonde, hade gästgiverskan sagt, att
hade jag tänkt på förlikning, så hade jag aldrig
öppnat denna strid. Jag traktar icke efter ära och rykte.
Jag slåss för jag vill slåss. Jag har utvalt till min
fiende den starkaste och mäktigaste, den enda karlen
i hela häradet. En av oss! Vår herre eller Satan eller
vem det vara månde, som råder, må fälla utslaget.
—- Är icke frid bättre än strid? hade Dansk sport.
Du skall tänka på, att vi alla äro bönder, fattiga
hant
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
