Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Hos handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga om annat, gott folk, men som medlem av ett
upplyst köpmannastånd, och som liberalt tänkande,
så lär man sig något och särskilt detta: bygg
järnvägar, gräv kanaler, lägg fabriker, sätt liv och rörelse
i landet, men gör det i billiga pengatider, inte i dyra!
— Branden har rätt, förbannat rätt, ropade
knallen. Tänk, vad han har läst mycket och begriper saker
och ting! Där ser en vad det ändå är för ett yrke
att kunna handla. En får lära sig så mycket. Får jag
för tio riksdaler på kredit, Brand, för vårt hedervärda
gemensamma yrkes skull. Det ger oss stort vett och
mycket förstånd, Brand, och min låda är snart tom.
— Inte behöver du kritsa, gubbe, larmade Per i
Bassalt, som kommit in just i draget — du har pengar
på banken i stan, din västgötaräv!
— En förbannad lögn! skrek knallen och brusade
upp. Jag är fattig som en kyrkmus och utsvulten som
en rackarmärr. En morgon ska ni finna gamle
Johannes död i sängen hos Korp-Oliva, den enda människa,
som förbarmar sig över den fattige knallen.
— Du ska väl få för tio kronor på kontrabok,
Johannes. Du har hittills redligen betalt, sa Brand.
—• Gud välsigne patron, som har ett gott hjärta och
ett upplyst förstånd! Det skall allt komma på hans
räkning på den yttersta dagen, patron till godo.
Och knallen lunkade fram med sin låda till disken.
Han prutade allt vad han orkade, tills han fått för sina
tio kronor så mycket, att lådan var full. Därefter gav
han sig iväg, ensam och på snabba om än krokiga ben.
Han skyndade till Lars i Svängen, en girigbuk, som
lånade ut pengar mot månadsränta.
— Stackars vän, jämrade sig knallen, när han kom
till bybankiren. Fattig är jag och fattig blir jag, men
handlarn var så beskedlig och bjöd mig kredit och
trugade mig att ta den. Här har du tio kronor till de
tretti, jag förut satt in hos dig. Var så snäll och låna
ut dem på en månad mot en riksdaler i ränta.
Procentarn satte upp ett förvånat ansikte, lika
skinntorrt som den skrynkliga pung, knallen drog upp
ur byxlomman.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
