Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Sonen och dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så fick jag då äntligen tag i dig, din rymmare,
ropade mor Stava och spottade ut hö och agnar ur
munnen. Tycker du att det är rim och reson att mitt
på blanka septembermiddan ligga och dra dig som
en svinagalt, din illbatting? Du skulle hugga ved och
ris, och du sticker dig undan med prästens böcker.
Du glömmer både äta och arbeta. Vad tror du far
skulle säga om detta dagtjuvaliv? Kom nu ner och
ät, du blir mager som en lusasticka, om det får gå som
det går. Folk kommer att säga att vi svälter sonen vår.
Mor Stava stod i höet till midjan. Huvudet måste
hon hålla böjt, för att inte slå det mot takstommen.
Hon sökte se så morsk ut som möjligt. Stig slog igen
boken, kröp bort mot ladan, medan modern
långsamt och försiktigt följde efter, allt under det hon
muttrade för sig själv:
— Det är väl ändå bäst, att han blir präst, så
förläst som han redan är. Jag får tala med far en
gång till. Och skall han inte bli präst, så skall han
då inte ha en bok, för då blir han aldrig bonde. Hälften
bonde och hälften präst är som en bulla utan jäst.
Tvi, va höet ryker i halsen på en!
Mor Stava hade svårt att ta sig ned för rännet. Stig
stod redan där och skrattade.
— Jag tror, mor, att I skulle blitt här nere!
— Äh, du ditt spektakel, men vänta du, tills far
kommer hem!
Nu var moran nere i ladan, men Stig var redan
ute på gården. När nioran skulle genom luckan, höll
hon på att fastna, och Stig måste skynda att draga
henne ut genom hålet.
— I san, mor, att jag var mager som en lusasticka,
men så är I förvisst för tjock för lahålet.
— Tycker du kanske, att det skulle passa en
nämndemansmora att va mager som en
fattighuskäring, din apekatt?
Nu var mor an lyckligen på marken igen.
-—- Låt mig se den rälia boken din.
Moran tog boken och ställde sig bredbent på gården
och läste:
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
