Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Sonen och dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far, Jörgen Ödman, jägaren och visdiktaren,
slagskämpen och rebellen, vars rysliga slut ännu icke var
glömt i bygden? Vad skulle detta blod bära hän, om
det finge fritt lopp därute i den vida världen? Prästen
hade sagt, att även kyrkan behövde herdar, att det
var en plikt att ge sitt barn åt kyrkan. Detta var hans
enda barn, icke hans eget, men det enda han ägde.
Varför kunde icke prästen taga en pojke ur ett hem,
där det fanns många barn? Nu när han själv åkte i
motgångens uppförsbacke och liksom såg framför sig
vägen, som gick mot ålderdomen och nederlagen,
måste han icke nu med ännu större kraft fasthålla
vid, att sonen skulle fortsätta och fullkomna hans
verk? Att bli vid torvan, att sitta på sin gård, att
ingen krusa, vara sin egen herre, att deltaga i
rådslagen om bygdens och häradets och kanske landets
bästa, att stå vid Gud med handen på plogen. Var icke
detta ändå det enda väsentliga? Vem kan veta, hur
det går, om man rycks loss från torvan och gården?
— Han kan bli mer än präst, han kan bli en lärd
man, han kan bli biskop, hade prästen sagt. Han
kan uträtta stora verk i Guds tjänst och detta, att
tjäna Vår herre, är dock för mer än att tjäna någon
annan, vore det så en hel bygd, ett helt folk. Detta
hade prästen sagt för att riktigt fresta honom, och
likväl kunde han icke komma till klarhet. I hans
hjärta skrek en röst, att en bonde är för mer än en
biskop. Men om Vår herre ville? Förr hade han icke
tänkt så mycket på Vår herre, utan i stället arbetat
och trott, att detta var Gudi nog till behag. Dansk och
gammalpigan hade tänkt för honom, när det gällt
att fråga Vår herre till råds i särskilt krångliga
situationer. Han hade aldrig haft någon känsla av, att
han befann sig i delo med Vår herre.
Nu stannade hästen vid grinden till Bårdaryds gård.
Han var hemma. Han väcktes ur sina funderingar.
Hästen gnäggade. Lasse kom ut ur stallkammaren,
öppnade grinden och förde hästen vid betslet in på
gården. Häradsdomaren steg ur vagnen och gick in i
mangårdsbyggnaden.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
