Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Sonen och dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och deras gärningar. Han funderade numera mest
över, varför Vår herre övergivit honom. Hade han
kanske blott tänkt på sig själv? Hade han strävat
efter fåfänglighet?
Han var alltjämt både nämndeman och
landstingsman och den främste i häradet. Men skulle det icke
gå samma väg med dessa uppdrag, som med dem
han haft i socknen? Det skar honom i hjärtat, när
han tänkte därpå. Men var icke allt detta blott livets
fåfängligheter? Kanske var det en prövning? Det
gällde att hålla ryggen rak, att icke ge sig. Du skall
vara en träl under Herren och en upprorsman emot
Satan och hans anhang, hade prästen sagt i söndags
i predikan. Blott han kunde vara säker på, att han
hade Vår herre med sig i vagnen, så skulle allt gå bra.
Förut hade han aldrig tänkt på denna sak. Han hade
varit säker därom. På honom hade Gud lagt sin hand,
gett honom styrka. Han hade nästan känt sig som
en del av Vår herre själv, i varje fall som den, som
i hans ställe var satt. Vad han gjorde, var gott. Mot
fattigt och hyggligt folk hade han varit en hygglig
karl, mot sina ståndsbröder en vän, mot fähundar
hade han varit en fähund. Det var hans rätt och plikt.
Hans tankar gledo över till vad prästen i dag hade
sagt. Denne hade talat allvarligt med honom om
sonen hans. Han var nu snart hemma, Bårdarydarn,
men han hade icke kommit till klarhet. Skulle han
följa prästens råd? Han hade två gånger förut sagt
nej. Ty Stig skulle bli bonde. Ingenting vore för mer
än bonde. Hade icke Sibelius, den gamle byprofeten,
som var död sedan många år, sagt detta. Han var
dock en vis man. Talade icke hans eget liv om
bondens storverk och kraft? Hur skulle det gå med
gården, som i tvåhundra år varit i släkten, om ingen toge
hand om den, om den ginge över till främmande?
När han tog Stig till fosterson, hade han då icke lovat
sig själv, att pojken skulle bli bonde? Flöt icke i Stigs
ådror detta underliga blod efter pojkens mor, denna
Marit, storbonden Folkesons och tatterskan
Skog-Börtas dotter? Hade pojken icke också arv efter sin
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
