Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Sonen och dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dispyten slutade med att skulle kriget mot Bårdaryd
fortgå, så vore det bäst att hålla på handlarn. Att ta
någon bland de fattiga, det kunde de fattiga själva
inte tänka sig. De sågo alltid uppåt för att finna någon
bland dem, som var för mer än de, att kora till sin
ledare. Inbördes voro de avundsjuka och betraktade
varandra med förakt. De kunde endast samla sig
omkring någon, som icke tillhörde dem själva.
Gästgiverskan log belåtet. Det var just omkring
svågern hon ville samla skarorna. Hon hade vunnit
en ny seger. Kriget mot Bårdaryd skulle fortsättas,
svågern skulle bli mannen. Med svågern skulle hon
knyta förbundet starkare. Hon log åter. Hon
avväpnade alla, som reste sig mot hennes planer. Hennes
hjärtas sorger kändes icke längre så tunga. Strid var
vad hon ville.
När gästgiverskan mot midnatt gick in i sin
kammare för att lägga sig satt hennes man alltjämt
rödmosig och full i krogkammaren, spelande kort
med några drängar och Hunsbergs-Falken. Han hade
en piga på knät och sjöng en av Knappakungens
friarevisor. Gästgiverskan kastade en blick av smärta
och förakt in i rummet, stängde dörren om
kortspelarna, vred om nyckeln. Hon skulle till att stoppa
nyckeln i fickan, då hon plötsligt ångrade sig. Hon
kastade den rakt genom rutan ut på gården i
vatten-pölarna. Det skrällde till av det klirrande glaset, som
föll mot golvet och mot stenarna på gården. De
spelande och supande där inne i krogkammaren flögo
upp som kråkor vid ett skott. När de funno att de
voro instängda, började de bulta och sparka på dörren
och ställde till ett rövarliv. Blott gästgivaren satt
tung och lat kvar i den breda karmstolen med
skinnstoppningen. Han satt med pigan i famnen och såg
med slö blick på hela uppträdet, som om det icke
angick honom. Till slut hoppade tattaren ut genom
fönstret, fick omsider tag i nyckeln och låste upp.
Därefter började åter spelet och supandet.
När gästgiverskan kom till sin kammare, satt
Maria, som låg i samma rum som modern, ännu
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
